Dagens Nyheter – 29 april 1870, sida 1

kom i dagens ljus. Men man hade sörjt för att detta var omöjligt. . Skulle hon älska sin man mindre? Nej. Skulle hon bli mindre lycklig? Nej. Hvarför betänkte hon sig då? Förvirrad, frågade Valentine sig sjelf, om det verkligen var hennes mor, den fordom så stolta damen, som uttryckte sig på detta sätt och genom sina ord förnekade hela sitt förflutna lif. : Ack ja, det var verkligen hon! Grefvinnans sofismer rörde icke Valentine, men hon hade icke styrka nog att motstå sin mor, som bad henne rädda sig, och då hon icke ville gifva ett afgörande svar straxt, bad hon att få betänka sig några timmar. — Efter du så önskar, svarade grefvinnan, skall jag aflägsna mig. Ditt hjerta skall säga dig, hur du bör välja mellan ett oskadligt samtycke och din moders räddning. Med dessa ord lemnade hon sin dotter med de bästa förhoppningar, och hon hade blott alltför mycken orsak att hoppas. Hur Valentine än valde, såg hon framför sig ett olyckligt lif. Antingen skulle hon tvinga sin mor att fortsätta ett lif, der hon hvarje ögonblick måste se den djupaste fattigdom i ögonen, eller också skulle hon missbruka en hederlig mans förtroende och kärlek, och dessutom stod hon ensåm och utan en rådgifvare, som kunde vägleda henne.