Dagens Nyheter – 28 april 1870, sida 1

När stätsutskottet tillstyrkte norra baDans byggande, tillstyrkte det ock att den skulle byggas bredspårig. Första. kammaren beviljade anslaget till norra banan, men återremibterade till utskottet dem på utgifterna för banan väsentligen inverkande frågan om byggnadssättet för att framdeles derom afgöra. Andra kammaren afslog alla medel till banan och återrömitterade punkten om byggnadssättet, dels emedan den icke kunde fatta beslut om sättet för byggande af en bana, hvilken den förkastat, dels för att hafva för sig öppet att verka derhän, att statsverkets utgift för banan skulle blifva så ringa som möjligt, derest dess utförande blefve genom kamrarnes gemensamma votering bestärfidt. Af ällå dessa beslut, fattade i begge kamrarne första gången jernvägsfrågan hos dem förevar under denna riksdag, synes. att kamrarne, liksom statsutskottet dittills, ansåge frågorna om sjelfva anslaget till banan och om dennas byggnadssätt vara lika oskiljaktiga, som alla dylika frågor varit förut. Men nu, sedan flertalet afrepresentanter (när rösterna inom begge kamrarne sammanräknas) vVoterat för smalspårig bana, yppar sig oförmodadt den åsigten bos några (t. ex. andra kammareas talman) att frågan om ett vid anslaget till norra. banan fästadt vilkor, inverkande på tötalutgiftenr för banan, ej kan blifva föremål för gemensam: votering mellan begge Kamrarne. Vi erlara häremot att riksdagen har beslutat, icke att en vit bana, så långt 1 milkon rdr räcker, skall byggas, utan att en bana. från Thureberg. till Sevalla skall utförasytill hvars närmaste del anslagits 1-million, men hvars fullbordande kräfver 12 millioner, om den bygges bredspår rig; eljest vida mindre. Aftoubladet utreder mycket klart, att riksdagsordningens 65 3 ej hindrar den gemensamma omröstningen. Det säger: För oss synes det alldeles otvifvelaktigt att här föreligger ett sådant fall, der omröstning enligt 65 åriksdagsordningen måste ega rum: : Den form för ärendenas slutliga äfgörande, som i denna 3 föreskrifves, skall tillämpas, när, i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående riksbankens eller riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridigå beslut, som uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade. Hvad man har att afgöra är således huruvida det beslut; som andra kammareu fattat, rörer en fråga om statsutgifter. De som bestrida