Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 2

re äld Alla grefvinnans planer blefvo emöllertid tillintetgjorda. Kammarpigorna kommo snart och berättade, att Valentine återfått medvetandet, men var mycket sjuk. Till en början trodde hon, att det var förställning, men då Milhonne ännu ifrigare yrkade derpå, måste hon slutligen beqväma sig till att se om sin dotter, och hon insåg då snart, att Valentine var i lifsfara. Bud sändes till Tarascon efter doktor Raget, som lyckligtvis var hemma och skyndsamt infann sig. Då han såg Valentine, rynkade han ögonbrynen och betrktade grefvinnan med en genomborrande blick, som dref blodet upp på hennes kinder. — Detta barn är mycket sjukt, sade han, och då grefvinnan icke svarade, fortfor han: jag önskar att några ögonblick få vara ensam med henne. Doktor Räget var älltför aktad, för att grefvinnan skille våga sätta sig mot hans önskan, och hon lemnade honom derför ensam med den sjuka: Efter ef half timmas förlopp trädde doktorn med synbar rörelse ut till grefvinnan. — Hur är det? frågade hon. — Ni är mor, min fru, svarade han. Ni inåste väpna er med kärlek och öfverseende. Fröken Valentine är hafvande. — Den öuslingen, jäg anade det nog! Grefvinnans. ögon hade, ett så förfärligt uttryck, att doktorn kände sig slagen deraf.