Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 2

bvars afstånd från spektroskopet icke förändras. och att objektivets båda halfvor blifvit ställda så, att två motsvarande streck i de båda spektra komma att ligga i samma räta linie, så måste samma två streck skilja sig från hvarandra, om spektroskopet inriktas på en stjerna, som närmar sig till eller äflägsnar sig från jorden. Med mikrometerskrufven kan man nu uppmäta förflyttningar af de båda strecken och derigenom beräkna huru mycket himmels kroppen närmat eller äflägsnat sig på en gifven tid. De försök, som Zöllner med ett spektroskop af denna konstruktion anställt, ådagalägga att man dermed kan varseblifva, om en stjerna närmar sig till eller aflägsnar sig från vårt planetsystem, så snart denna rörelse hos himmelskroppen uppgår till 2,500 svenska fot i sekunden; en hastighet, hvilken måste betraktas såsom ringa, då fråga är om himmelskropparnes rörelser i den oändliga rymden. Spektralanalysen har ådagalagt att stjernorna, i likhet med vår sol, befinna sig i ett glödande tillstånd, och detta är orsaken dertill, att de sända oss ljus. Men tydligt är, att de i sådant fall äfven måste sända oss värmestrålar ; och det kan derför vara en intressant uppgift utt försöka, om detta med de känsliga medel, öfver hvilken vetenskapen nu förfogar, kan ådagaläggas. Huggins hari detta hänseende anställt några rön, hvilka här förtjena att meddelas. Han använde härtill en termo-elektrisk stapel, det känsligaste instrument man ännu eger för iakttagandet af små värmeqvantiteter. Sedan stapeln genom omgifvande papprör och andra isoleringsmedel blitvit skyddad. ör frimmande temperatärinverkningar, insattes den i en astronomisk tub, så att objektivglasets stjernbild föll på stipelns lödningsställe. Flera försigtighetsmått; hvilkas omnämnande vi här .förbigå, måste iakttagas för att försöken skulle gifva tillförlitliga resultat. På detta sätt fånn Hugging, att stjernan Sirius sänder oss värmesträlar, hvilka i medeltal gåfvo 2 graders utslag på den använda, känsliga gastermomotern; från Pollux blef utslaget 1,5 grad och från Regulus och Areturus i medeltal 3 grader; deremot kunde ingen värmestrålting för: märkas från stjernan Cästor. Dessa värmemängder äro så små, att de knappast kunna uppskattas i vanliga termometergrader. Dock, om man betänker att i verldsrymden finnas millioner stjernor, hvilka stråla värme mot jorden, så torde man finna, att summan af den värme, som vår planet på döttä sätt erhåller, ickö kan värs utan all betydelse;