Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 1

vins ntminutering och utskänkning inom des: område sjelf bestämma — denna rätt utöf vas då af kon. befhde — och har dessuton förverkat den rätt till ersättning för förlorade försäljningsafgifter, som eljest kunnat kom munen tillkomma. Utskottet har sannelikt ej gjort sig red: för till hvilka vådliga följder en sådan lag stiftning skulle leda. Vi tala nu ej om, att de kommuner, som efter stora ansträngningar lyckats väl ordnsg sitt utskänkningssystem, skulle se på en gång alla de goda frukterna af den bättre ordnin. gen förstörda, ehuru denna omständighet allena borde vara nog att bryta stafven öfver utskottets förslag. Men vi fästa uppmärksamheten vid det bränvinskrig, som skulle uppstå mellan kommunerna, då den ena vill uppehålla god ordning inom sitt område, men finner sig omgifven af grannar, som hysa andra åsigter. Och hvilket favoritsamt korruptionssystem skulle ej härmed uppstå, då vederbörande kommunalmyndighet skall pröfva tjenligheten och behörigheten töfrigt af den eller de personer, som skola erhålla tillstånd attidka minuthandel med eller utskänkning af bränvin! Här blefve otvifvelaktigt den sista villan värre än den första. Och huru blifver det i öfrigt möjligt att öfvervaka, t. ex. å den aflägsnare landsbygden, att icke kommunen i hemlighet drager fördel af den utlemnade försäljningsrättigheten ? Härtill kommer att försäljning af fem kannor och derutöfver skulle göras fri, hvadan en sådan försäljning kunde bedrifvas af hvarje idkare af handel i stad eller landthandel, och detta under det utskottet förklarat hvarje bestämmelse :mot salning vara omöjlig. Med fem kannors fri försäljningsrätt skulle naturligtvis denna rörelse blifva blomstrande, och denna blomstring skall snart återspegla sig på en stor del af befolkningens kinder. Det är alltså vår varma bön till representationen inom de båda kamrarne, i sedlighetens och fäderneslandets namn, att de måtte förkasta hela detta förslag och låta oss förblifva vid den gamla författningen, åtminstone intill nästa riksdag, då under tiden saken kunde närmare pröfvas och ett allvarligt meningsutbyte bringa densamma på det klara. Må både vinningslystnaden, afunden och andra låga lidelser här tystna inför den stora saken — svenska folkets sedlighet, som dock är den enda säkra grunden för landets välärd!