Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 1

SIE SPEARS Bränvinsbetänkandet, som i dag företages till behandling af riksdagens kamrar, förljudes ha framkalJat allt starkare misstro här i Stockholm ju mer man fått tid att tänka derpå. Man börjar inse den förfärliga vådar af utt låta alla landets gästgifvaregårdar åter upptaga bränvinsutskänkningen utan någon särskild afgift. Man befarar ännu värre följder af tillåtelsen att i parti sälja bränvin — och så utan särskild afgift i poster af 5 kannor, hvarigenom hvarenda bod skulle erbjuda ett lätt tillfälle för arbetarefamiljer och arbetarelag att sala till rusets sällhet samt landet blifva välsignadt med 12;000 nya bränvinsförsäljBingsställen, med eller mot kommunernas Vilja, och bondens spanmål öfver landthandlandens disk förvandlas till bränvin; man inser att kommunerna skulle fiena på att, fastän lagen förbjuder dem att hemta inkomst af bränvinsutskänkningen, dock, om än i mindre grad än nu, bereda sig sådan genom att högt taxera restauratörer och krögare, under hand hotande att stänga deras lokaler om de våga klaga hos kammarrätten. Göteborgs Handelstidning för i måndags gaf ett varmt uttryck åt de farhågor, den hyser, i en uppsats, hvarur vi meddela några utdrag: Utskottet vill öfverlomna åt kommunerna att bestämma på hvilka ställen och af hvilka personer utminutering och utskänkning af bränvin må inom deras områden utöfvas, hvadan följaktligen den åt länsstyrelserna nu lemnade beslutanderätt i dessa hänseenden skulle upphöra. Dock vill utskottet ej medgifva kommunerna att sjelfva utöfva denna rörelse, vare sig omedelbart eller medelbart, genom bolag, eller att af rörelsen uppbära någon afgift, stunder hvad namn eller förevändning som helst. Kommun, som häremot bryter, varde för en tid af fem år beröfvad rätten att om bränAA a