Dagens Nyheter – 23 april 1870, sida 2

Kapellmästaren Norman har i anledning af ett par anmärkningar vid påskdagskonserten å Stora teatern önskat få infördt följande svar: Till musikrecensenten i Dagens Nyheter. Ni anser er, med anledniög af påskdagskohserten å k. teätern; böra våra sträng mot mig derför att jäg för eu könsert, hvilken skall på -en gång gifva publiken begrepp om hofkapellets smakoch skicklighet, kan välja en sådan komposition som Mendelssohns Lofsång, ett verk, som ni-ej kan gilla och hvars beskaffenhet karakteriseras på följande sätt: Körerna innehålla störa massor af harmoni, men få eller tnrya melodier, äro rika på konst, meh fattigå på anda o. s. v.; men till slut säger ni döck mycket nådigt, att då Mendelssol skänkt ocW tjäsat oss med så många andra tonverk, bör man väl en gång hafva tälamod 4!) att höra ett mindre lyckadt arbete af samma hand. — Så långt ert omdöme om detta verk. Annorlunda hafva deremot andra kritiei uttalat sig derom, och skulle ni vilja hafva godheten att vara något så när litet sträng äfven mot er sjelf, 8å måste ni medgifva ått flera af dessa Könstdomare äro, minst sagdt, lika stora åuktöriteter som ri. Så skulle jag t. ex. vilja taga mig friheten hänvisa er till Schumanns skrifter (4:de bandet pag: 81), der ungefärligen Yaka motsatsen till hvad ni nu om ifrågavarande komposition yttrat kommer framÅ dagen. Mera än hvad alldeles enskilda omdömen kunna afgöra i sak tala emellertid fakta, och faktiskt är att Lofsången allt sedan dess första framträdande (det är nu öfver trettio år sedati) bibehållit sig på konsertrepertoaren i alk oiviliserade länder; och den omständigheten, att -den-varit en prydnad för progtammet i flera stora musikfester (sednast förlidet år vid den rhenska musikfesten) torde bevisa dess stora popularitet. Med detta exempel för ögonen tror jag mig icke hafva på något sätt komprometterat kungl. hofkapellets smak och skicklighet inför den musikälskarde publiketi 1 Stockhölm getom att hafva rekommenderaät ett af Mendelssehns mest ansedda verk till uppförande: Enligt mitt ringa omdöme (jag framträder dermed blott för att försvara mig när jag blifvit offentligt tilltalad) finnas mänga momenter i denna kompogition, som höra till det yppersta M. någonsin skrifvit, ja, med betraktande af det stora, herrliga tenorsolot med derpå följande grandiosa kör (die Nacht ist vergangeti) — förmödligen en af de, efter er åsigt, omelodiska körerna, med mycken komst men ingen anda) vågar jag påstå, att detta nummer är ett, af de mest inspirerade, musiklitteraturen inom denna art musik eger att tillgå: Att verkan af detta praktfulla musikstycke icke desto mindre hos publiken var obetydlig skulle jag vilja tillskrifva utförandet, antaget att jag vore böjd att ingå på er åsigt att detta, liksom det af käntaten för öfrigt, ieke var så utmärkt som män kuntat vänta. Men nu kan jag ej, saänningen likrhätigt, påstå att utförandet fördertvat något och sålunda framställt verket i nånon ofördelaktig dager. Tvärtom, vi, ätöfvande musici, som också gerna vilja hafva ett omdöme om det sätt hvarpå vi bete oss när vi göra musik, utan att derför behöfva anses tala 1 egen sak, vi skildes denna afton temligen ense om att sällan något verk gått så pass bra af stapeln som just detta. Edra kamrater iom pressen hafvå dessutom, mig veterligt, ej funnit någon anledning klandra utförandet. Deremot hafva de, i likhet med er, uppehåldit sig öfver att texten ej -blifvit öfversatt på oem mataaRr aan ÅXÅ ÅAR oo RS