Dagens Nyheter – 20 april 1870, sida 2

något slags kollektiv muta ). Men — det finns merendels något törargligt men i sådana der skrifvelser — glöm icke hvilket konstgrepp vi ha att bekämpa. Detta konstgrepp här till ändamål att förmå ett stort antal af befolkningen till att afhålla sig från omröstningen. Bekämpa det. Utveckla den mest uppslukande verksamhet! (Vactivite la plus devorante). Se der de instruktioner vi gifva er för att drifva befolkningen tillrösturnan. Åtskillige af oppösitionens medlemmar sökte genast ådagalägga att ett sådant sätt att blanda sig i saken är en ganska reel inblandning. Det dröjde ej mer än två dagar förrän landet erfor på hvad sätt regeringens underlydande uppfattat ordern att utveckla en uppslukande verksamhet och att drifva befolkningen till rösturnanX. Prefekten i Pas-du-Calais -sammankallade departementets fredsdomare i prefekturhuset för att meddela dem sina åsigter angående folkomröstningen. Han sade dem att hän räknade på att de, hvar i sin känton, skulle förmå märörna ätt haffta deaf demstyrda till att rösta ja till den kejserliga propösitionen. Då fredsdomrärnie talade till ärerna i ofvan angifna syfte, borde de-icke glömma att erinra dem att de skulle handla såsom man önskade: af tacksamhet mot en regering som aldrig tänker gå in på att låta folket välja sina märer. Tala så, handla så, men framför allt8skrif icke! Skallptefekten ha tillägt meden imponerande åtbörd. Dessa ord: tala, men skrif icke! ha genast blifvit förevigade af den liberala pressen såsom ett lakoniskt liktal öfver den hederligaste bland -ministererX, såsom man: ungefärligen kallar den -Ollivierska (le nänistere des -honnetes -genst). Frasen blir ett slagord, som kommer att begagnas fitigt under -de förestående folkmötena. Medlemmarne af franska lagstiftande församlingens venster samt utgifvarne-af Paris demokratiska tidningar ha hållit en sammankomst för att öfverlägga om Hvilka åtgärder böra från oppositionens: sida vidtagas för att förhindra: att folkomröstningen ängående ändringarne i grundlagen utfaller allt för mycket i öfverensstämmelse med kejserliga regeringens önskan. Det beslöts-att genom ett manifest, hvars redigerande-uppdrogs åt en komitå, uppmana medborgarne i alla delar af landet att antingen rösta nej eller afgifva en blank röstsedel, eller ock på röstsedeln uttala sin: verkliga åsigt, eller, om så bättre syntes, rentaf låta -bli-att rösta. ) Det vill säga att t. ex. lofva en kommun anslag till en vägbyggnad eller dylikt, om den röstar talrikt och bra.