En uppslukande verksamhet. Medan lagstiftande församlingen i Frankrike öfverlade om lämpligheten af kejsarens beslut att låta hela folket uttala sig öfver den frågan: gillas de nyare liberala reformerna i grundlågen? sporde en deputerad, hr Grevy: — Ämnar regeringen tillåta offentliga möten före omröstningen och att dervid ärendet afhandlas? — Ja, gubevars, så många möten man behagar, svarade förste ministeren -(OlMivier). — Under huru lång tidrymd få sådana möten hållas? Det kunde ministern icke svara på. — Huru många dagar näst före omröstningen skola sådana möten bli förbjudna? Det hade ministåren ännu icke öfverlagt om. — Ämnar : regeringen genom: sina underlydande inverka på omröstningen likgom den gjort på riksdagsmannavalen. Nej, det ville herr ministern heligt försäkra att regeringen skulle samvetsgrannt afhålla sig från. Påtryckning kommer aldrig i fråga. — Men, förlåt, hr minister, inföll en mycket besvärlig deputerad, hr Kratry, vändande sig till inrikesministern (Chevåndier de Valdröme): har inte hr ministern befallt gina prefekter (landshöfdingar) att utveckla allt möjligt nit för folkomröstningen; och hur står denna instruktion tillsämmåns med de af storsigillbevararen å regeringens vägnar gifna löftena. Inrikesministern förnekade ej: de gifna instruktionerna och påtog sig hela ansvaret för dem. Det torra svaret föranledde en storm af uppmaningar till regeringen att meddela instruktionernas lydelse. Storsigillbevararen tog till orda och upplyste att dessa instruktioner ännu icke voro skriftligt åffattade, men att regeringen i dem ämnade säga prefekterna: Betrygga den mest fullständiga frihet, använd hvarken hotelse, löfte, påtryckning: eller