Dagens Nyheter – 14 april 1870, sida 1

Herr Voerdunt gick undan och hviskade till Prosper: — Vi måste aflägsna oss, annars kunde denne idiot slå allarm, och då vore allt förbi, Vi måste försöka att komma in en annan väg, än genom gallerporten. De följde nu den mur, som omgaf trädgården, för att uppsöka ett ställe, der de kunde klättra öfver, men detta var icke litt att finna i mörkret, i synnerhet som muren var fom till sex alnar hög. Herr Verdunt var lyckligtvis mycket vig. Sedan den svugaste punkten af muren var funren, tog han ansats och hoppade med en för en så tjock person nästan otrolig lätthet så högt upp, att det lyckades honom få tag uppe i muren, och sedan gick det lätt att sitta sig grensle öfver densamma. Nu var det Prospers tur att försöka ett hopp, men ehuru han var gre, så hade han likväl icke gå spänstigu ben som hans följeslagare, och herr Verdunt blef nödsakad att hjelpa honom både upp och ned för muren. Sedan de kommit ner i trädgården, började herr Verdunt studera terrängen. Det hus, som beboddes af herr de Lagors, var uppfördt midt uti en stor trädgård. Det var en temligen smal byggnad med två våningar; blott ett fönster i andra våningen var upplyst. — Kan ni, som så ofta varit här i husct, säga mig, hvad det är för ett rum som är upplyst? frågade herr Verdunt. HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 26.