Dagens Nyheter – 11 april 1870, sida 2

och det hon tror vara sin. pligt? Klappade icke ert hjerta starkare, då ni hörde hennes afskedsord? — Hon älskar mig, hon är fri och undflyr mig. meg ; — Fri! . . . nej, hon är icke fri. Då hon gaf er sitt ord tillbaka, lydde hon en öfverlägsen, oemotståndlig. vilja. Hona uppoffrade Big . . . För hvem? Det skola vi snart få veta, och hemligheten af hennes uppoffring skall uppenbara oss hemligheten af den komplott, som -har störtat er i olycka. Allt eftersom herr Verdunt talade, kände Prosper sitt beslut att göra uppror rubbadt, under det han åter började fatta mod och hopp. — Om ni talade sanning, mumlade han, om ni talade sanning! — Olycklige unge man! Hvarför vill ni hårdnackadt tillsluta edra ögon för sanningen ? Kan ni då inte inse, att Madeleine vet tjufvens namn? — Det är omöjligt. — Det är säkert. Men var viss på att ingen mensklig makt förmår locka detta namn ur henne. Ja, hon uppoffrar er, men hon har nästan rätt dertill, då hön först uppoffrar sig sjelf. Prosper var besegrad, men då han skulle lemna det rum, der Madeleine nyligen visat sig för, honom, var hans hjerta nära att brista. — Jag måste förekomma er vansinnig och