Dagens Nyheter – 9 april 1870, sida 2

— De ha rest. — Är det längesedan? — Nej, ungefär en qvart. — För tusan! utropade herr Verdunt, då ha vi ingen tid att förlora. Och lemnande Cavaillon den biljett som han skrifvit hos Prosper, tillade han: — Ombesörj denna och skynda hem, så att man icke märker er frånvaro; utt gå utan hatt är en oförsigtighet, som lätt kan väcka uppmärksamhet. Cavaillon lät icke säga sig detta två gånger, utan kilado lika hastigt bort, som han kommit. Prosper var utom sig af förvåning. — Ni känner således Cavaillon? frågade han. — Ja, det ser nästan så ut, eade herr Verdunt småleonde. Men nu är det ingen tid att förlora; kom, vi måste skynda. — Hvärt skola vi nu taga vägen? — Det skall ni nog få veta. Kom, kom! Med dessa ord föregick han sjolf med godt exempel, och de snarare sprungo än gingo framåt Lafitte-gatan. Under vägen talade Kan hela tiden, men utan att, såsom det tycktes, bry sig om huruvida Prosper hörde honom eller icke. — Om man sticker både fötterna i ett par skor, sade han, vinner man icke priset vid en kapplöpning. När man fått lukten af villebrådet, får man icke föränna sig ett ögonblicks hvila. Vilden, som i sitt lands uråkogar har upptäckt spåret af sin fiende; förföl