Dagens Nyheter – 9 april 1870, sida 1

VV SE VO Niese— ——————————————————— af skogsoch betesmark; och att: hvarje hemmanslott i afrösningsjorden bör, så vidt ske kan, läggas i förening med dess lott i inrösningsjorden, eller så nära dertill, läget medgifver4; samt hvarje hemmansegares fordran att få lika mycken skog, lika långt till utmarken o. s. v.; och ändock låta skiftena erhålla en sammanträngd form? När skiftena skola ligga så nära som möjligt intill inrösningsjorden och på samma gång omfatta alla markens skiljaktigheter, så är det klart att de i de flesta fall måste intaga en långsträckt form. Och hvem skulle vara nöjd, om han t. ex. fick sin skogsmark i qvadratisk form, men den utgjordes hufvudsakligen af berg, under det grannen erhöll god och odlingsbar mark, som kanhända dessutom vore närmare belägen än den förres — taxeringen må nu vara gjord aldrig så samvetsgrannt ? Såsom uppmuntran för skogsvården anser CHalfgårdsegare4, enär allmogen alltför småningom skulle komma sig till med skogssådd och plantering, att det vore bäst, om de första åren det ställdes så, att den (allmogen) utan penningeutgift kunde få de bara fläckarne i skogsmarken igensådde4. Detta H:s uttryck tål allt en närmare förklaring. Eller skulle verkligen staten betala kostnaden för forstligt biträde, jordens beredning för sådden, stängsel o. s. v.? Hvilken nätt summa skulle icke då staten få punga ut med! Är det deremot H:s verkliga allvar att staten skulle endast bekosta åtgående skogsfrön och skjutslega för en häst åt den person som verkställer sådden (eller planteringen ?), så får nog allmogen erfara, att den icke erhåller arbetet för intet. Skola: jordegarne sjelfva bekosta arbetet för de kala ställenas i våra skogar kultiverande — det må nu ske på det ena eller andra sättet — så blir detingenting af ntan tvång; tvång uti att beså dem, tvång uti att skydda dem för betning. — Men. hvad skulle landtmannapartiet säga om detta tvång? Är det möjligt att genomdrifva en sådan lag? Det förslag CHalfgårdsegare framkastar: att använda skogvaktarne från kronoparkerna såsom plantörer å de enskilda skogarne; är verkligen litet besynnerligt, då man tager i betraktande att vi hafva mellan 60 å 70 öfverjägare, hvaribland — jag är öfvertygad derom — säkerligen många skola för den goda.:sakens yskull erbjuda sig såsom skogsplantörer, mot ersättning efter skjutslega för en häst och lämpligt dagtraktamente; dessutom är olyckligtvis ej den tid, sommaren, som H. anser skogvaktarne kunna vara från kronoparkerna, någon tjenlig tid för sådd eller plantering ; och vid den tid, som sådden skulle ske, äro skogvaktarne ständigt upptagne med arbete i sina bevakningsområden. J.