Dagens Nyheter – 9 april 1870, sida 1

jer utan att stanna, väl vetande, att en vindfläkt eller en regndroppe är tillräcklig att utplåna spåret. På samma sätt kan den minsta obetydlighet utplåna det spår, vi följa. Sedan de hunnit till n:o 81 vid gatan, stannade herr Verdunt och sade till Prosper: — Det är här, stig på. De gingo in i huset och upp i andra våningen, der de stannade framför en dörr, som var försedd med en blank messingsplåt, hvarpå stod: Modehandel. En elegant klocksträng hängde vid sidan af dörren, men i stället för att begagna den bultade herr Verdunt på ett egendomligt sätt på dörren med sitt lillfinger, och liksom det varit en aftalad signal, öppnades den ögonblickligt. Det var ett fruntimmer som öppnade för dem. Hon såg ut att vara omkring 40 år och var enkelt men smakfullt klädd. Hon lät Prosper och hans följeslagare stiga ini en nätt möblerad matsal, som var försedd med flera dörrar. Damen neg djupt för herr Verdunt, men denne frågade blott, utan att bevärdiga henne med. annat än en nick: — Är allt i ordning? — Ja. — Är det icke der? frågade han derefter sakta och pekade på en dörr. — Nej, svarade damen lika sakta, det är på andra sidan, i den lilla salongen: Herr VYerdunt öppnade straxt den anvisade