Dagens Nyheter – 6 april 1870, sida 1

-— 149 — Dermed gick han hastigt uppför trappan och ringde på. Hans fars vän öppnade för honom. Han såg precist så ut som portvakten beskrifvit honom, Han var temligen satt4, hade rödlätt ansigtsfärg, i rödt stötande skägg, fylliga läppar, lifliga ögon och i det hela taget ett godmodigt utseende. Kassören hade aldrig förr sett honom. — Det gläder mig att göra er bekantskap, sade han. ; Han var fullkomligt hemmastadd hos Prosper. På bordet i salongen låg en bok, som han tagit ur biblioteket; det såg nästan ut som om han varit värd på stället. — Jag må tillstå . . . började kassören. — Att ni är öfverraskad öfver att träffa mig här, icke sannt? Jag inser det mycket väl. Det var er fars afsigt att presentera mig för er, men han blef tvungen att resa hem till Beaucaire tidigt i dag. Jag bör tilllägga, att han vid sin afresa, liksom jag, var öfvertygad om, att ni icke har tagit så mycket som en enda sou från herr Fauvel. Vid denna underrättelse, som tycktes båda godt för framtiden, kunde Prosper icke återhålla ett utbrott af glädje. — För öfrigt, fortfor den tjocke mannen, hoppas jag, att detta bref från er far skall ersätta en presentation. Kassören. grep brefvet som räcktes åt honom, öppnåde det, och efterhand som han