Dagens Nyheter – 5 april 1870, sida 2

Poism. Visste Clara att Josefina hade någon fästman? Clara. Nej. Polism. Gjorde Clara inte några vidare frågor om honom? Clara. Nej, jag tänkte att hon skulle sjelf säga mera framdeles. Polism. Visade Josefina något annat? Clara. Jo, nyckelknippan. Den sade hon att hon hittat och jag bad hennc lysa upp den i tidningen. Hon svarade att hon skulle se efter i annonserna. Hon visade portmonnäen också (det var en at de tunna gula skinnpungar för småmynt, som temligen allmänt förekomma). På fingret hade hon en ring som hon tog af sig och visade mig namnet i. den. Polism, Hvad var det för ett namn? Clara. Staaff. Hon sade att detvarnamnet på hennes fästmans mor. Josefina (afbrytande): Du hörde visst galet, Clara. s Polism. Såg Clara namnet i ringen? Clara. Nej, jag tror att Josefina bara sade att det stod der.) : Då sakerna visats så öppet hade Clara ej kunnat tänka att de vero: på otätt sätt åtkomna. Josefina hade bedt henne komma hem till sig påföljande tisdag för att klippa till den nyköpta klädningen. Polism: Vet Clara att Josefina varit bekauvt med åtskilliga manspersoner? i Clara. Nej. Nog pratade hon med åtskilliga, men det var ingenting vidare. Polism, -Hade ni icke en gång ett äfventyr med några kadetter? Clara. Jo en dag när vi gingo åt Hornsberg träffade vi tre kadetter och en. af dem var oförskämd mot mig. Då blef Fina ond och slog till honom. Polism, Har Fina varit så ondsint? Clara. Inte har jag haft hågot ondt af det, men nog var Hon häftig. : Polism. Vet Clara på hvad sätt Fina fick den der kappan som hon hade. n Clara. Nej. Josefina (uppmanande). Tala om sanningen, kära Clara! : ! Clara medger nu att Fina berättat för henne att hon narrat till sig kappan. Potism! Hvad har Clara för sysselsättning? Clara. Min mor tvättar och jag hjelper henne. Ke) Under nytt utbrott af gråt taga Clara och Fina ou afsked af hvarandra, -aa Härefter fick den andra väpinnan, Lovisa Eriksson, inträda. Hon är också läsbarn med Fina, men efter konfirmationen ha de endast stundom sett och helsat på hvarandra, då de möttes ute. Först ungefär 3 veckor före mordet kommo de i förtroligt umgädge. Dagen före mordet hade Fina suttit länge hos bovisa och sytt på en skjorta ät fadren.c Hon håde ej beklagat sig öfver penningebehof: Medan I Jovisa också satt lutad: oeh sydde, hade Fina liksom på lek kastat tågstumpen onr hennes hals. Hvad denna var ämnad till hade hon ej sagt. På onsdagseftermiddagen hade hon också varit hos Lovisa, men gått derifrån kl. framåt 5, förebärande att hon skulle gå och hemta bref från sin fästman på ett ställe vid Drottninggatan. (Det var då hon gick hem och klädde-sig till det sista mötet.) Fina hade åter kommit upp till-henne på torsdugsförmiddagen (dagen etter mordet) och då ej förefallit besynnerlig, utun liksom vanligt glad och vänlig. Hon hade visat klockan, den hon burit i skärpet, och sagt att hon fått den skicån sin fästman i Dalarne: staren frågar: — Vill Eklund se sin far? Eklund (hastigt, men sakta och med glädje): Ja:s. (Efter ett ögonblicks besinnatidey med någon häftighet): Nej. a Polism. Vill Eklund se honom? Eklind, Ja. Polism, (vänd till justitieombudsmannen) : Man kan då höra fadren, utan att dottern är närvarande. Eklund (bedjande): Ack mvej, låt mig se honom. Fadren kommer in. Detär cen starkt byggd äldre karl, med okunnighetens och råheters stämpel i anletsdragen. ifan är snyggt klädd i mörka kläder. Så snart han nalkas dottern, reser hon sig upp, faller honom om halsen och ber. under tårar: — Förlåt mig, pappa! Fadren omfamnar henne och håller ett tal till heone: Jag förlåter dig nog för hvad ondt du vållat oss, må också Gud förlåta dig. Vänd on Aa T Aa ar vw os oa