Dagens Nyheter – 5 april 1870, sida 1

ligen fortsätta den förut i Dagligt Allehanda förda polemiken med hr Nerman, hvilket gjorde att hans anförande rörande första tesen räckte mer än timma. Den mängd sifferuppgifter, han derunder anförde, måste här naturligtvis förbigås, då vi endast i största korthet kunna angifva disputationens gång. Ännu svårare är det attredogöra för hr Nermanssvaromål eller bevisning för sin åsigt. Han uppläste nemligen ett längre anförande, ännu starkare än hr Raabs späckadt med siffor, och då detta var på förhand uppsatt, gendref det icke hvaå hr Raab uppgifvit, utan bevisade blott hvad hr Nerman ville ha bevisadt. Och han kom till den slutsatsen att å smalspåriga banor icke kunna . forslas mer än 2 millioner centner gods pr mil årligen. Disputationen om första tesen räckte från kl. 7 till kl. 9. Andra tesen innehöll att driftkostnaden för en lika stor och lika beskaffad rörelse ställer sig högre på en smalspårig in på en bredspårig bana. Hr Raab åberopade, mot denna sats; yttranden af de jernvägsingeniörer, hvilka för finska statens räkning giort resor i Sverige, Norge och Skottland, enligt hvilka driftkostnaden på smalspåriga banor är proportionsvis billigare än på bredspåriga. Tan anförde flera exempel från fera svenska banor på driftkostnadens lägre belopp å smal-, än bredspåriga. Under det att centnermilen på en bredspårig stigit till 6,4 öre utgjorde den på en smalspårig 3,4 öre. Genom en utförlig kalkyl visades huru stor besparing det skulle medföra att bygga banan från Stockholm till Storvik smalspårig. Kapten Nerman ådagalade att bland 8 inhemska, smalspåriga banor hafva 6 högre driftkostnad än statens. Hr Raab svarade att detta helt och hållet berodde deraf, att det varit för liten trafik på de uppgifna banorna. Å de tvenne smalspåriga banor som haft stor trafik hade ock driftkostnaden varit lägre än på statens bredspåriga banor. — Om man kan forsla allt hvad man har med enbetsåkdon, är det en galenskap att skaffa sig ett dyrare tvåspändt. Tredje tesen Var att der .eu bredspårig bana är beriknad kosta 800,000 rdr pr mil, kan en smalspårig bana icke byggas för 400.000 rdr å 450,000 rår pr mil. Hr Raab bestridde den, och anförde att enligt det norska förslaget om byggande af 12 smalspåriga banor skola de kosta i medeltal 324,000 rdr pr mil och att major Adelsköld erbjudit sig bygga Sevallaoch Margretehills-banorna smalspåriga för i medeltal 338,000 rdr pr mil. Äfven om den behöfliga större materielen tages med iräkningen bör kostnaden ej kunna stiga öfver de af hr Raab i hans motion förslagsvis beräknade 400,000 rdr pr mil. Han ådagalade vidare huru mycket inflytande smalspårigheten har på valet af terräng, till billighets befrämjande. Men man skall bygga verkligt smalspåriga banor med smala bankar (knappa 10 fots, som man i Tyskland antagit för lämpliga). Kapten Nerman visade att en del af anläggningskostnaderna måste blifva lika stor på den ena som den andra gortens banor. Stakningen af banan är vigtig på svår terräng, men någon sådan är icke Uplands och Westmanlands, öfver hvilken norra banan skall gå. Der är billigast att gå rakt fram.