Dagens Nyheter – 5 april 1870, sida 1

Article Image
NN Tv v UU TT års riksdag, då beslut fattades om jernvägars byggande, skedde detta under förutsättning att kostnaden ej skulle öfverstiga 500,000 rdr pr mil. Vid riksdagen 1856 —57, då öfverste Ericson var chef för jernvägsbyggnaderna, aflemnade han en promemoria, hvari kostnaden befanns upptagen till mellan 7 och 8 hundra tusen rår pr mil. Detta väckte då mindre uppseende, emedan i landet var uppsjö på pengar. Men vid 1860—61 års riksdag kom man att tänka på, att jernvägarna blefvo bra dyra, hvarför en skrifvelse afläts till k. m:t med begäran, att anläggningskostnaden måtte bli något billigare. Hr Ericson, som skulle afge yttrande häröfver, svarade knappt något annat än att detta vore en sak, som riksdagen ej begrep — och dervid förblef det! Men nu kosta de färdigbyggda statsbanorna öfver hufvud 870,000 rdr pr mil, och när Nordvestra stambanan blir färdig kommer detta medelpris ytterligare att ökas. Sedan talaren härefter ret ogjort för sin riksdagsverksamhet i afseende å jernvägsfrågorna, att han alltid påyrkat försigtighet och till och med föreslagit, ehuru förgäfves, att äfven Nordvestra banan skulle byggas smalspårig, samt derefter uppgifvit den besparing, som hans nu väckta motion om Norra banan afsåg, nemligen icke mindre är omkring 6 millioner, öfvergick han till det egentliga bemötandet af den framställdatesen. Till utgångspunkt för sir. bevisning valde han en af hr Nerman i de omnämnda tidningsartiklarna gjord uppgift, hvilken hr Nerman nu förklarade sig vidhålla, neml. att smalspåriga banor ej kunna bära mer än två tredjedelar af trafiken på en bredspårig dana. Ur officiela uppgifter angående trafiken å tyska jernvägar anförde han 10 å 12 exempel på banor af betydlig längd, hvarpå årligen trafikerades från 3 till 8 millioner centner gods pr mil, utom en betydlig persontrafik. Om man uträknade medelbeloppet af denna trafik, så utgjorde ?s:delar deraf mellan 4 och 5 millioner centner. Hr Nerman hade sagt, atticke ens 3 millioner centner gods pr mil årligen kunde å smalspårig bana forslas. Alla beräkningarna förutsatte en lutning å banan af 1 på 100. På en tysk bana med dubbla spår fraktades årligen pr mil omkring 30 millioner centner, således på det ena spåret 15 millioner. Två tredjedelar deraf göra 10 millioner centner. Uppgifter, bevisande motsatsen af hvad hr Nerman påstått, hade man äfven angående belgiska och franska banor. Och hvad beträffade hastigheten, hvarmed smalspåriga banor kunna befaras, hade nuvarande chefen för jernvägsbyggnaderna, öfverste Beyer, derom lemnat en uppgift, som vore ganska talande. På en smalspårig bana i utlandet hade hr Beyer nemligen färdats 4 mil i timmen, en hastighet, som för oss vore tillfyllest. Talaren hade äfven att från Norge anföra talande exempel för sin sats, hvarefter han nämnde något om åtskilliga smalspåriga jernvägars trafikförhållanden här i landet. Så hade Söderhamnsbanan forslat öfver 4 millioner centner. Angående Hudiksvallsbanan hade tal. i går mottagit ett telegram från dervarande trafikchef, som varit jernvägstjensteman i 16 år, hvilken uppgaf, att på den banan skulle kunna trafikeras 10 millioner centner årligen pr mil. Hr Raab begagnade tillfället att nu munt

5 april 1870, sida 1

Thumbnail