OR RV uppmärksamhet, men derefter rynkade han ögonbrynen och svarade i sträng ton: — Din ställning ålägger dig att vara nyfiken, mäster Ekorre, men akta dig att vara det alltför mycket. — Godt! afbröt herr Lecoq honom. När jag lemnar dig en handräckning, så är det derför att det faller mig in. Det roar mig att vara hufvudet och låta dig vara armen. Med dina förutfattade meningar skulle du aldrig ensam ha varit i stånd att finna den brottslige, men vi två skola nog söka upp honom, annars vill jag icke längre heta Lecoq. — Ja, det skall lyckas oss med ert bistånd. — Ja, jag skall hjelpa till och jag har de sista dagarne fått veta mycket. Men kom ihåg, att jag har mina skäl att icke inblanda mig i denna sak. Hvad som än sker, så förbjuder jag dig att nämna mitt namn. Ha vi lyckan med oss, skall den lyckliga utgången tillskrifyas dig, och sök framför allt icke att få veta mera, utan var nöjd med den förklaring jag ger dig. Dessa vilkor tycktes icke vara Fanferlot emot. — Jag skall nog hålla tand för tunga, patron, sade han. — Jag litar på det, min vän. Tag nu till en början denna fotografi af kassaskåpet och lemna den till ransakningsdomaren. Herr Patrigent vet icke hvad han skall tto om fången. Du skall liksom af dig sjelf visa ho