Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 3

egare borde man således först etablera en inkomstskatt. Hvad särskildt anginge den nu förevarande frågan, så vore det visserligen nnt att den vore en utaf dem som hvarje är under sednare tiden återkommit, men tal. kunde dock för sin del ej anse den vara af så stor vigt för landsbygden i allmänhet, men väl till följd af särskilda undantagsförhållanden för en och annan af dess kommuner. Den egentliga svårigheten på landet vore att få folk som ville bevista kommunalstämmorna, men något kif om rösträtten vid dem hade tal. ej hört talas om. Möjligt kunde dock vara att orsaken till liknöjdheten för kommunalinstitutionerna äfven på landet låge uti den obegränsade rösträtten, ehuru tal. dock ej af egen erfarenhet kunde vitsorda att så vore förhållandet. I afseende på sjelfva saken medgaf tal. att det funnes kommuner, der en person hade hälften, fjerdedelen -o. 8. Vv. af kommunens hela röstetal, och detta ginge väl an, om det vore en gammal jordegare, som sjelf hade vistats någon längre tid inom kommunen, men om det vore nykomlingar eller, ännu värre, bolag, som inköpt på spekul: lation om så stor och snabb vinst som möjligt så många fastigheter de kunnat komma öfver — och det funnes ju till och med dya bolag med aktier, ställda på innehafvaren — då kunde det verkligen bli vådligt, om sådana personer eller bolag ensamt kunde bestämma huru kommunens angelägenheter skola vårdas och huru all uttaxering der skulle ske. Man sade att det vore fullkomligt rättvist att den som beskattas mest också finge i samma proportion b na beskattningen inom kammaren. Tal. erkände riktigheten af denna grund sats; men den hade, likasom alla politiska grundsatser, alla sådana satser som utdela poska rättigheter, det felet att den icke voro absolut, ej passade för alla tider, alla förhå landen. Vore det ej så, då kunde man när man beh le en konstitution t. ex. reqvirera en sådan från de lärdaste professorer i Huropa, från Tyskland; men erfarenheten hade visat att när dessa lärde herrar, såsom t. ex. i Frankfurt 1848, kommit tillsammans, hade de ej kommit öfverens. Den polit lagstiftningen måste lämpas efter olika tid: förhållanden, olika lynnen hos olika folk, oli! omständigheter. För tjugu år sedan hade ingen drömt om att dylika anonyma bolag, som tal. nyss omniimnt, någonsin skulle kunna komma att besitta jord. Tal. hade af nu anförda grunder ej något mot en så beskaffad inskränkning af rösträtten som utskottet föreslagit, likvisst med undantag af af elektorer för Jandtingsmannaval, och önskade derför att punyten skulle återremitte: till utskottet. Fortsättning å referatet öfver förste kammarens debatt meddelas i morgon; vi anteckna endast här att kammaren med 77 röster mot 13 afslog punkten. Andra kammaren stannade genast vid första punkten, afs kande hr Ehrenborgs bekanta motion, hvars hufvudsakliga syfte var att åtskilja den allmänna och den kommunala rösträtten. Diskussionen om denna fråga, som upptog största delen af kammarens sammaneräde i lördags förmiddag, öppnades af motionären, som sade sig vilja under en halftimma taga kammarens tid i anspråk, men hade göra i dryga s timma innan han kom till punkt. Han försvarade sin motion och genomgick och bemötte de motiver, som utskottet för sitt afstyrkande anfört. Då frågan om den allmänna rösträttens utsträckning till alla dem, som inom kommunen äro skattskyldige, så många gånger förevarit vid riksdagen och der blifvit genomdebatterad, är det nu öfverflödigt att änyo upptaga utrymmet med relaterandet af samma argumenter för och mot, som så ofta blifvit hörda, så mycket mer, som denna fråga — nu ånyo undanskjuten — skall träda motståndarne allt mare på lifvet till dess de öffva sin hårdnackade motsträfvighet, dessa män af gamla stammen, och slutligen instämma i hvad hr Åkerhjelm nu yttrat, nemligen att det blott dfverensstämmer med den enklaste rättvisa att gifva rösträtt åt hvarje välfrejdad medlem, som till kommunen erlägger utskylder. På samma sida, som dessa talare, uppträdde äfven hrr Ola Jönsson, Hielm och Jöns Pehrsson, yrkande återremiss. För bifall till utskottets atslag talade hrr Iibbwg och Sparre och tillvunno de sig äfven segern i voteringen, som utföll med 65 röster mot 59, hvilken betydande minoritet ville återförvisa frågan till ny behandling i lagutskottet. Den andra puukten i betänkandet, som, åtminstone för oinvigda ögon, handlade om sam ma sak som den första, erhöll äfren ett bleklagdt nej, på hrr P, Nilssons i Kulhult och Hieums böner. Hr Gumclius ensam uppträdde mot betänkandet, yrkande återremiss, samt uttalade sig för beviljande af lika rösträtt åt alla röstbe: zade, då frågo är om val till kommunala befattningar. Vid anställd votering stodo 55 röster mot 55, hvadan den förseglade sedeln måste fälla utslaget, som blef utt den frisinnade meningen segrade och betänkandet återförvistes. Den enda medgift, denna riksdags lagutskott velat göra i afseende å rösträttsförhållandena, var om bestämmandet af ett röstmaximum för landskommunerna, hvarom hrr Ihrenborg, Hielm, J. Rundbäck ech Sven mn i Efveröd väckt motioner. Såsom här pfvan är anfördt, hade utskottet bestämt detta maximum till 1 af kommunens hela röstetal. Härom uppstod en kort öfverläggning mellan hir J. Rundbäck, Ehrenborg, Vila Jönsson och Medin, hvarefter punkten återremitterades med 63 röster mot 59, i hvilken iterremiss äfven 4:de punkten blef inbegripen, lå denna innehöll förslag till ändrad lydelse vf den, som här vari fråga. I dessa tre sednaste punkter har första cammaren fattat motsatt beslut, hvarför anIra kammarens endast är att betrakta som en ppinionsyttring, utan vidare påföljd vid denna iksdag. Aftonens sammanträde i andra kammaren, de med fortsatt behandling af saminkande, företedde föga af intresse, vartill äfven i sin mån bidrog att ett stort ntal af platserna i kammaren voro obesatta. Utan diskussion afslogs, såsom lagutskottet illstyrkt: hr Uhrs motion om upphörande af astors sjelfskrifvenhet som ordförande i kyrkotämma; hr Bjerkanders motion derom, att kommunalnämnden skulle få rätt att exekuivt uttaga resterande kommunalutskvlder.