Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 2

bevis hvarifrån man kan utgå, icke den ringaste hållpunkt: Herr Lecoq höjde på axlarne. — Stackars gosse, sade han. Vet då, att den dag, då du följde med kommissarien för att konstatera stölden, hade du; — jag tager det dock icke för alldeles afgjordt — möjligen mellan dina två stora händer ett medel att få Yeta, med hvilken nyckel bankirens kassa blifvit öppnad då stölden skedde. — Och hvilket? -— Du vill ha ha bevis? Gedt! Erinrar du dig den rispa; -somfanns på ena sidan af skåpet, der målningen var afskrapad? Den slog dig, ty du kunde icke återhålla ett utrop af förvåning, då du upptäckte: den. -Du undersökte den noggrannt med: tillhjelp af förstoringsglas och du öfvertygade dig om att den nyligen måtte ha kommit dit. Du sade då med skäl till dig sjelf, att denna repa måste förskrifva sig: från det ögonblick, stölden blifvit begången. Hvad hade då förorsakat den? Sannolikt en nyckel. Man skulle derefter ha begärt att få se bankirens och kassörens nycklar och underkastat dem cen hoggrann undersökning. Den ena af de begge nycklarne skulle möjligen haft qvar något af den gröna färgen, hvarmed skåpet är måladt på yttersidan. Fanferlot hade lyssnat med vidöppen mun till denna förklaring. : Vid de sista orden slog han sig för pannan och utropade: