Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 2

bildad omkring den lilla öppna plats, som var reserverad för den unga brottsliga qvinnan. Värmen i rummet blef innan kort tryckande. Klockan 20 minuter efter 1 kommer Josefina Eklund in. Hon får genast sätta sig på en stol på sidan om polismästaren. Hon framgår böjd och med nästan igenlyckta ögon Hon slår icke upp dessa någon enda gång förrän efter en hel timma, då hon får att svara på en fråga afhäradshöfding Staaff, hvilken står ett stycke framför henne. Hon visar då ett par klara och glänsande ögon, ej stora. Hennes utseende är fördelaktigare och angenämare, än de i ett par tidningar tryckta porträtterna antyda; de äro utförda efter en dålig fotografi. Det ljusbruna, glänsande håret är rakbenadt, slätt kammadt och baktill upplagdt i korg, med ett smalt svart sammetsband omkring. Hon bär en mörk kjol och kofta, den sednare med glasknappar och vidfästad, smal, hvit krage eller spets kring halsen. Inga örhängen, ingen ring, ingen prydnad. Det upplyses af poliskommissarien Cederborg att vid undersökningen i hennes hem befunnits att hon, utom hvad hon nu bar på sig, ej egde andra kläder än en uttvättad kattunsklädning och några mycket tarfliga kjortlar. Hon bekräftar detta. Så snart hon satt sig, för hon venstra handen mot kinden och stöder ansigtet lätt mot den. Så sitter hon ett par timmar. Ofta under förhörets lopp rörer hon nervöst de långa, hvita fingrarne på denna hand. Den högra hänger slappt rätt ned utmed sidan. Ansigtsfärgen är i början blek, men stiger småningonr af rörelsen och värmen. Endast de fylliga läpparne hafva städse en hög kolorit. Polismästaren uppläser för henne protokollet öfver det första förhöret (i lördags åtta dagar sedan). Det börjar med redogörelse för hennes föregående lefnadsöden. Hon är född på Lidingön, hennes fader sockerbruksarbetaren Eklund, hennes moder . . . . (vid det att modren nämnes! utbrister Josefina halfhögt: Ack, mamma!) Hon har alltifrån födelsen varit i hemmet. Härvid frågar polismästaren, till rättelse i hennes uppgift vid första förhöret: Har Fina icke tjenat? — Jo, jag har tjenat ett halft år hos löjtnant Littorin vid Brunkekergs torg. Hon har också varit en kort tid i Westmanland, men det var med föräldrarne. Protokollet föranleder inga fortsatta frågor af polismästaren, ej heller anmärkningar från den anklagades sida. Det redogör för huru hon på modrens föranstaltande fått gå och lära sig sy hos en mamsell Bredelius vid Regeringsgatan och slutat sin kurs på 6 veckor; huru hr Montan en afton fått se henne på gatån, följt efter och tilltalat henne samt frågat efter hennes adress. Hon hade svarat: den behöfver ni ej veta; på hans vidare tal Hade hon icke svärat något alls. Dagen derefter följde och förföljde han henne åter; hon uppgaf då sitt namn: Josefina, men svarade honom intet vidare. Dag efter dag förföljde han henne och till slut inlät hon sig i samspråk med honom. Han lofvade att, om hon ville öfverlemna sig åt honom, skulle han låta henne lära sig något, så att non kunde försörja sig, eller skaffa henne plats i handel. Detta bestämde henne att följa honom på åtskilliga hoteller, såsom redan är berättadt. Men då han förklarade att han ej brydde sig onv sådana löften, blef hon ond och började tänka på hämnd. . Först på tisdagen, då hon mötte honom på gatan, beslöt hon bestämdt att taga lifvet af honom, begärde ett möte och utförde på onsdagen sin föresats, I den mån protokollets uppläsande framskred mot berättelsen om dådets utförande, kom det rörelse i de hittills stela anletsdragen ; och när det packsnöre, som hon begagnat till snara, framtogs ur ett dokumentskåp och lades på bordet, blef hon mycket orolig. När det kom till berättelsen om hvad hon uppgifvit hafva tilldragit sig ögonblicken näst före mordet, började hon gråta. Hon tog, som bekant, från den döde hans ur, hans vigselring, en penningpung och en nyckelknippa. Ringen drog hon af hans finger; det hade gått lätt. Nyckelknippan hade följt med pungen upp ur fiekan och hon hade stoppat den på sig, af fruktan att nycklarnes skrammel, i fall hon lagt den på någon möbel, skulle väckt någons uppmärksamhet. Sedan hon erkänt riktigheten af protokollet, uppläste polismästaren till justering protollet öfver ett annat förhör, hållet i dag åtta dagar sedan. Detta protokoll lemnade många nya upplys