Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 1

Utan att egentligen veta hvaråt patronen syftade, lydde Fanferlot och gned: duktigt på kassaskåpet med ändan af en nyckel. — För tusan! sade han efter ett par försök, den är hård, denna färg. — Ja, den är hård, min: vän, och likväl är färgen på herr Fauvels skåp ännn hårdare, derom har jag förvissat mig. Den repa i målningen, som du upptäckt, kan således icke vara förorsakad af en darrande tjufhand, som låtit nyckeln sakta glida ut ur låset. — Det skulle, jag aldrig ha kunnat upptänka, utropade Fanferlot förvånad. Det är sannt, att man för att ha förorsakat repan i skåpets målning måste ha tryckt mycket hårdt. — Ja, men hvarför? Jag har nu bråkat min hjerna dermed i tre dagar och först i går kom jag underfund dermed. Låt oss nu gemensamt undersöka om mina gissningar erbjuda nog sannolikhet för att man skall kunna begagna dem till utgångspunkt för en undersökning. Herr Lecoq bade lagt från sig fotografien för att öppna dörren, som ledde. från hans kabinett in till hans sängkammare; hän tog nyckeln ur den och behöll den i handen. — Kom, sade han till Fanferlot, ställ dig här vid min sida; så der. Låt oss nu antaga, att jag vill öppna denna dörr och att du vill förhindra det. Då du ser mig föra nyckeln mot låset; hvad skulle du göra då?