Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 1

— 129 — Vid ett skrifbord, som stod i ett stort, underligt möbleradt rum,hvilkot till hälften säg ut som en vetenskapsmans -studerkammare och till hälften som en skådespelares toalettrum, satt mannen med de gu dbågade glasögonen och skref. Det var samme man, som ropat till Prosper Bertomy sitt: Var vid godt mod Det var herr Lecoq i sin officiela skepnad. Då han fick se Fanferlot, som kom in med hatten i handen, lade han bort sin penna, lyftade upp hufvudet och sade: — Nå, kommer du äntligen, min gosse. Det går således icko med Bertomys affär? — Huru, stammade Fanferlot, ni vet . . .? — Jag vet att du bragt sakerna i en sådan oordning, att du icke längre kan reda dem. — Men, patron, dot är icke jag . .. Herr Lecoq hade stigit upp och gick fram och tillbaka på golfvet. Plötsligt stannade han framför Fanferlot och sade: — Hvad tänker du, mäster Ekorre, om en person, som missbrukar sina förmäns förtroende, som icke yppar mer af hvad han vet, än som just jemnt är tillräckligt att intrassla undersökningen, och som af dum fåfänga förråder både domarens och den olycklige anklagades Bak? Fanferlot studsade förfärad tillbaka. HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 17.