Dagens Nyheter – 2 april 1870, sida 2

rdes sammanhang och utbildning. (Ur irofessor Anderssons föredrag å vetenskapsakademiens högtidsdag.) j Ett bidrag till frågan härom har från de blommande vixternas område erhållits genom de iakttagelser, som under de sednare åren flitigare och noggrannare anställts rörande tilldanandet af växternas frön. Redan i slutet af förra århundradet uttalades den åsigt, att en innerlig vexelverkan eger rum mellan insekterna och växterna, i det att de förra från blomma till blomma fördela de frömjölskorn, hvarigenom frukten anlägges. Darwin och efter honom många, såsom JtHildebrand, Delpins, Miller och hos oss Axell hafva med nya rön styrkt denna åsigt; och då det häraf framgår, att den stora mångfald, som de 100,000 olika, af oss mer kända arternas blombildning förete i delarnes form, färg, ställning och antal är afpassad efter eller orsakad af dessa vilkor för frösättningen, så hafva vi här fått en ny inblick i den underbara anordningen af oräkneliga möjligheter för formernas sammanblandning och förändring under årmillionernas lopp. Men ej nog härmed: äfven frågan om växternas fördelning öfver jordytan nu och möjligen äfven i hänsvunna tider hemtar härifrån en stark belysning. Då nemligen det vill synas som hörde till hvarje blomform en efter dess organisation afpassad insekt, liten fågel, spindel, snäcka eller dylikt kräk, om ej alltid af en bestämd art, dock mestadels af samma slägte eller ordning, så torde dock häri ligga en antydning om, hvarför tropikverldens blommor prunka af så strålande färger, förvåna med så underbara former och dofta af så utsökta vällukter, och hvarför mot norden floran så märkbart aftager i rikedom och prakt; häraf torde ock kunna förklaras, att om på en plats det för någon viss blomma afpassade lilla djuret saknas, denna växt just derför aldrig der sätter mogna frön och sälunda här ej kan bibehålla eller utbreda sig, hvarpå många exempel kunde anföras. Delpins har i detta hänseende betraktat floran på Novaja Semlja och funnit, att 16 af dess blommor besökas af biartade insekter, 84 jemväl af flugor och att hos 24 växtarter bortskakar vinden frömjölet. Ett liknande förhållande eger rum på Spetsbergen, der floran utgöres af något öfver 121 ärter blommande växter och der man nu funnit 64 species ingekter, mest myggor och flugor, en nattfjäril, men ingen skalbagge, så att det äfven häraf synes stå fast, att der insekternas antal är minskadt, der märkas äfven florans alster vara färre och oansenligare, och det ligger otvifvelaktigt något mera iän poetisk fantasi uti en jemförelse mellan de olika årstidernas flora samt antalet och beskaffenheten af de insekter, som derunder svärma och arbeta. Om nu dessa förhållanden i någon mån sammanhänga med växternas former och förekomst i den närvarande tiden, så måste dock äfven andra förhållanden antagas som förklaring till den frågan: hvar uppstodo de första växterna ? lm strid har i flera årtionden härom förts mellan dem, som anse, att de organiska formerna utvecklat sig från en enkel början på det ställe af jorden, der de funnit vilkoren för sin första tillvaro, och dem, som påstå, att arterna bildats på flera, ofta vidt från hvarandra skilda lokaler. Klinggräft har nu sednast återupptagit den sistnämnda åsigten. Han erinrar om de arter, som utbreda sig öfver hela den tempererade och arktiska zonen, att Alperna hafra hundratals växter gemensamma med den höga norden, Nordamerika 321 med Asien; att man fann på de af ingen europå förut besökta Camerunbergen på det tropiska Afrikas vestkust bland 237 arter ända till 26 äfven europeiska; att i de antarktiska regionerna finnas 38 fancrogamer, som annars blott upptagits i Nordamerika, Europa och Asien; att Nya Selands flora bland 720 arter har S9 gemensamma med det extratropiska Sydamerika och de antarktiska öarne samt 60 med Europa, hvaraf inga ega frön, som tillåta stora vandringar; att Himalaja hyser arter från Anderna, Klippbergen, Europas berg, Japan och Borneo, samt att af de 300 europeiska fanerogamer, som hittills funnits i Nya Holland, inemot 150 ej kunnat införas genom menniskans åtgörande. Å andra sidan är det hekant. att till och med niäirlig