hvilken stadens tidningar innehållit långa beskrifningar. Midt under festen fick hr Brownstone bud från sin hustru, att han skulle på ett ögonblick komma in till henne i något af serveringsrummen, der hon skulle gifva några befallningar angående sup6n. Som en lydig och älskvärd äkta man efterkom han tillsägelsen och passerade under vägen en lång korridor, der han mötte en ung flicka från landet, som nyss förut kommit i familjens tjenst. Hon bar ett bart ljus utan stake i ena handen. Ett ögonblick derefter, medan han ännu samtalade med sin hustru, kom den unga flickan in till dem, men nu bärande vinflaskor i båda händerna. I detsamma erinrade sig hr Brownstone, att han hade tre fastager krut stående i vinkällaren och att det ena af dessa stod öppet. — Hvar har du gjort at ljuset, som du bar, Mary? utbrast han. — Jag stack ned deti en fjerding med svart sand, som stod i ena hörnet af källaren. Den förfärade fadren hörde icke mer, utan störtade som en vansinnig ned i källaren. Ganska riktigt! Der stod ljuset, som nära nog var nedbrunnet, nedstucket i krutet. Efter ett ögoblicks tvekan — ett af dessa ögonblick, i hvilka sekunderna förefalla som århundraden, sansade han sig, gick sakta fram till fastaget, tog med båda händerna långsamt om ljuset och drog det upp. En förfärlig katastrof var förekommen, men hr Brownstone glömmer aldrig det ögonblicket.