Dagens Nyheter – 28 mars 1870, sida 1

det större, främför allt i 1:sta och 2:dra kretsarne; men här kämpade de gamla, konservativa. kärntrupperna såsom pro aris et focis, och lyckades; genom uppbåd i massa af alla Chundragradiga; med blott: få: och mindre betydande undantag, bibehållä de gamlä bisittarne. I det konservativa Klara, der justitieborgihästaren residerar och hundratals listor utdelädes till de högre beskattade, gick detta rätt ledigt för sig, men i Storkyrkoförsamlingen var det, trots de ihärdigaste och ända till -rådstugutrappan fortsatta änstränghingar; med nöd sjelfva rörel: sens -ledare blef återvald. Huru mycket än må vara att anmärka mot röstskalan, valtiden och den oförsynta kolporteringen åf de maktegandes listor, bör emellertid icke förbises : hvilken betydlig andel af. skulden till det. änmärkta resultatet, som faller å de valberättigade sjelfva, ty oemotsägligt är atty om de, Vi vilja ej säga allmänt; men blott flertalet åf dem som ega rösträtt, begagnade denna, skulle det vara omöjligt för de få högmögende, som äro intresserade för bibehållandet af status quo, att segra. Och när de skattdragande sjelfva. sålunda försumma det enda tillfälle de. ega att åstadkomma en. förändring till hågot bättre, så: må de skyllx sig sjelfva att de blifva hårdt beskattade: De kunna äfven vara förvissade att detta är det resultat; som de ofelbart genom sin liknöjdhet ästadkomma! Då man vet, huru deras. fordringar, som önskat bland stadsfullmäktige insätta några nya förmågor, (inskränka sig: till att ernå blott så mycken återhållsamhet i: slöseriet, att inkomster och utgifter kunde gå jemnt ikop, är det betecknånde för StockholmsPostens vana att skjuta öfver målet, då man der läser om de radikalas förebäranden om . sparsamhet med de skattdragandes medel, och huruledes någon Sradikalism nu, efter lyckligen öfverståndna val; icke i år torde komma att göra sig gällande. Men hvad beträffar : den: klokhet; förenad med spärsamhet, som numera skulle åf staädsfullmäktige hafvå tagits till rättesnöre vid beslutens fättande, så anhålla vi att Stockholms-Posten ville benäget derpå framlägga Hågra bevis, som mera än dess ord kunde upplysa en ,misstrogen allmänhet om riktigheten häraf. Skulle det måhända vara städsfullmäktiges Klökhet, söm föranlät dem att förkasta förslåget, det öfverståthållaren ej borde vara ordförande i. fullmäktiges nämnder, samt att likaledes med stör. pluralitet afslå en för dem misshaglig motionärs välgrundade förslag att taga i öfvervägande. sättet att förenkla stadens oerhördt kostsamma förvaltning? Klokheten bjöd ju att för ett sådåntändamål icke ens nedsätta en komid! Ni antaga att det äfvenledes varit af Cspdrsamhet söm man beviljat en förmögen stadsläkare efter 4 eller 5 års tjenstgöring en hög pension, efter det att man någon tid förut förnekat fattiga, lägre tjenstemän de usla pensioner, hvarpå de efter mångdubbelt längre tjenstgöring vågat göra anspråk. Mycket sannt är verkligen att man inom krötsen af stadsfullmäktige snart återhemtat: sig från den häpnad, som missnöjet med derås hushållning i början väckt; oss synes detta till och med hafva skett alltför snart, och om vi ej alldeles lika högt med Stoek-; holms-Posten uppskatta det medborgerliga