Dagens Nyheter – 28 mars 1870, sida 1

— 01 — Numro 4 var ingen annan än Lucien, herr Fauvels äldste son. Lucien, en ung, vacker mån på omkring 24 år, svarade, att han höll mycket af Progper, håde alltid ansett honom för en i hvarje hänseende hederlig man, som var ur stånd att begå någon som helst ohederlig handling, Det var Honom ombjligt att begripa hvad som drifvit Prosper att begå en stöld. Han visste nog, Att Prosper spelade, men icke så mycket som, ryktet påstod. Han hade aldrig sett honom slösa med penningar, söm icke voro hans egna. ; Med hänsyn till sin Kusin Madeleine yttrade han: nå — Jag har alltid trott, att Prosper var förälskad i min kusin, och ända till i går var jag säker på ätt de skulle blifva ett par, och jag visste att det var min fåders önskan, Jag har alltid trott, att Prosper upphört att komma hen till oss på grund af någon oenighet med min kusin, men jag har också alltid trott, att det nog skulle gifva med sig. Lucien undertecknade sin förklaring och aflägsnade sig. a Nu kom turen till Cavaillon. Den stackars gossen befann sig i ett högst beklagansvärdt tillstånd, då han Kom inför domstolen. : Hän hade i all hemlighet berättat en af sina vänner, en sKiifvare hos en annan ban