Dagens Nyheter – 26 mars 1870, sida 1

VV beskyllningar, och då han slutligen upphörde dermed, sade domaren: — Ni må medgifva, herr Fauvel, att ni har handlat mycket Jlättsinnigt, för att icke bruka ott starkare uttryck, i att anförtro er kassa åt en sådan person. — Men Prosper har icke alltid varit sådan, svarade herr Fauvel. Ända till sista året har han varit ett mönster för unga män. Han var som hemma i mitt hus, tillbragte alla aftnar hos oss och var min äldste son Luciens förtroligaste vän. Då försvann han plötsligt från vårt hus, och vi ha ieke sett honom 8edan. Likväl hade jag orsak att tro, att han var förälskad i min nidce Madeleine. Herr Patrigent rynkade ögonbrynen lätt, som en den der tror sig ha fått en ledtråd. — Skulle det månne icke vara denna kärek, som föranledt herr Bertomys uteblifvande. — Men hvarför? utbrast bankiren med en ytterst förvånad min. Jag skulle med största nöje ha skänkt honom min nidces hand, och för att säga sanningen, jag väntade att han skulle anhålla derom. Min nidce skulle varit ett utmärkt parti för honom; hon är mycket vacker och har en hemgift på en half million. — Ni kan således icke tänka er en någon orsak till er kassörs uppförande? — Nej, icke någon, svarade han. Jag har alltid tänkt mig, att Prosper blifvit ledd på afvägar af en ung man, en herr Raoul de Lagors,