Motion em utvilgad inteckniugsrätt. Hr Olof Nilsson har i andra kammaren väckt en så lydande motion, hvyilken torde behjertas af de lagutskottets ledamöter, som genom att vara bosatta nära någon jernvägsstation kommit. i tillfälle att lira inge behofvet af en lagförändring i det af motionären angifna syfte: I 7 kap. 12 3 rättegångs-balkenstadgas: Ej må inteckning beviljas i hus, annan åbyggnad och vattenverk, hyarmed ständig rätt till grunden icke är förenad. Som det befunfits att detta förbud var en skadlig iöskrävkning i inteckniögsrätten i stud, sä stadgåde kungl. måj:t i kuugöfelsen af den 18 december 1823: Detta förbud må ej lämpas. på sådana å ofri grund i städerna belägna hus, byggnader och vattenverk, hvilkas inoehafvare för besittningen af tomten erlägga en viss årlig tomtöreafgift och på grund deraf icke kunna från tomten skiljas, med mindre än att lösen för de derå uppförda byggnader till dem betalas. Nuw hafva på sedbare tider vid många af stationetna å statens jernvägar uppstått -samhäller, hvilka mer och mer antaga likhet af städer, fastän liggande under landsrätt; jernvägsstyrelsen upplåter åt dem tomter på alldeles samma vilkor som 1 ofvan anförda kungörelse äro beskrifna, äfvenledes upplåtas tom ter till bebyggande från hemman och lägenheter på ländet under enahanda vilkor. Merändels bebyggas de af tnindre Bemiedlaäde personer, hvilka i sjelfva byggnaderna måste nedlägga hela sitt Kapital eller åtiniästone så stor del deraf; att föga återstår till bedrifvandet af den rörelse, för hvilken byggnaderna äro afsedda, och måhända för mången hinner ej kapitalet till att fullborda byggnaden. Hvar