Dagens Nyheter – 18 mars 1870, sida 2

Med dessa ord förde han henne sakta ut genom dörren, den han stängde i-samma ögonblick, som herr Fauvel och kommissarien trädde in. . De hade besett mottagningsrummet, undersökt den stora trappan och hade således icke kuhnat höra hvad som försiggick i arbetsrummet. rd Men Fanferlot hade hört allt. Denne fine spårhund hade icke lemnat kasBören ur sigte. Han hade sagt fill sig sjelf: Cdå han tror sig vara ensam, skall Hans ansigte tala; jag skall måhända öfverraska ett småleende, en blinkning med ögonen, som skall leda mig på rätt. spår. Han hade låtit bankiren och kommissarien göra sina undersökningar och ville i all hemlighet obseryora Prosper. Han hade sett dörren öppnas och Madeleine inträda; han hade hvarken förlorat en rörelse eller ett ord af den korta scen, som egt rum mellan Prösper och den unga flickan. Denna scen hade icke lemnat några upplysningar, men hvårje ord, som blifvit sagdt, lät gissa till en dold tanke, och herr Fanferlot var slug nog att förstå halfqväden visa. Han hade visserligen blott en misstanke, men det var dock en misstanke, således en utgångspunkt. — Ja, han trodde sig till och med — så hastigt byggde han en hel plan på den minsta tilldragelse — skymta ett drama i dessa för