Dagens Nyheter – 16 mars 1870, sida 2

häraf kunde anses vidare blifva fastläst. Mot åtgärden att härtill använda en del af beväringsfonden hyste han dock betänkligheter. Då denna fråga emellertid hade sammanhang med -flera andra under denna hufvudtitel före kommande särskilda betänkanden, ville talaren återförvisa ärendet till ny behandling i utskottet. I detta yrkande instämde hrr Almqvist, Mannerskantz, Petter Andersson, Palander, Jonas Jonasson, Posse, Alströmer, Adlersparre och Åstrand. De båda första af dessa talare upplyste att rotehållarne för de nummer, som vore i fråga att öfverflytta, voro villiga att härpå ingå, såvida några ökade kostnader ej skulle drabba dem. Hr Almqvist framhöll särskildt önskvärdheten för det försvarslösa Norrland, hvilket på en kuststräcka af nära 100 mil, eller från Helsinglands norra gräns till landets nordliga, ej har mer än 800 man indelt trupp och 2,000 man beväring, att denna förändring komme till stånd. För bifall till utskottets hemställan om afslag talade hrr John Ericson, Sven Nilsson i Österslöf, Carl Ifvarsson, Jöns Pehrsson; Per Nilsson i Kulhult, Ahlgren, Engman och Lundqvist, under anförande, bland annat, att indelningsverket vore ur militärisk synpunkt alldeles olämpligt och borde afskaffas; att partiela förändringar skulle hindra detta; att föregående riksdag hos k. :m:t anhållit att alla båtsmansnummer, i mån af ledighet, skulle ställas på vakans; m, m. — Vid slutligen anställd votering segrade ock de sednares mening med 94 röster mot 82, hvilken betydande minoritet röstade för återremiss — eller samma åtgärd, som första kammaren förut vidtagit. Af öfriga punkter i detta betänkande medhann kammaren på f. m. tilloch med den 5:te, af hvilka alla biföllos utan anmärkningsvärda diskussioner, med undantag af den, som afstyrkte hr Mankells motion om indragning af öfverstelöjtnantsbeställningarne vid vissa kavalleriregementen, hvilken afslogs med 86 röster mot 38, hvarigenom sandra kammaren för sin del biföll nämnda . motions Första : kammaren har dock afslagit densamma, hvarför frågan kommer att genom gemensam votering afgöras. ; Ännu en gång, innan kammarens ledamöter fingo intaga sin middag, måste de vandra fram till ,,voteringsurnan, då några ledamöter; hrr Ola Nilsson, O.B. Olsson, Sven Nilsson i Efveröd och Jöns Pehrsson, tvärtemot utskottets hemställan och hrr John. Ericsons : och Posses samt hr krigsministerns behjertansvärda upplysningar, ville indraga det för löneförbättringar till de svågast aflönade officerarne vid armån sedan flera år anslagna beloppet af 100.000 rdr: af den uppgifna orsak, att derigenom skulle en lönereglering slutligen framtvingas, utan att de hade tanke på att en mängd underofficerare med 200 å 300 rdrs lön derigenom skulle få: sitta emellan. De stannade dock i en minoritet af 44 mot 89, hvilka i likhet med första kammären biföllo anslaget. I Behandlingen af fjerde hufvudtiteln fortsattes i går af första kammaren; men blott en enda punkt af utskottets utlåtande i afseende på densamma medhanns under förmiddagens sammanträde, nemligen den trettonde, angående j Beväringsmanskapets öfningar. Utskottet hade i afseende på dem hemställt, att, med afslag å hr: Jöns Pehrssons motion om indragning eller nedsättning af det till nämnda ändamål nu utgående anslag, 200,000 rdr, riksdagen måtte för nästkommande år anvisa för öfning af första: klassens beväringsmanskap 250,000 rdr samt anhålla hos k. m:t att i fall äfven andra klassens bevä ring skulle komma att under nämnda år undergå öfning, dertill erforderliga medel måtto tagas från allmänna beväringsfonden. En -mängd talare yttrade sig angående detta förslag. Bifall till k. m:ts proposition, att anslaget i stället för att nedsättas, skulle höjas till 600.000 rdr från dess nuvarande belopp, påyrkades af hrr Lagerberg, Stjernblåd, statsråden Leijonhufvud och Ehrenheim, hrr Ha2elius, Nordst: öm, Hasselrot, Wern, 0. Mörner, Lilliehöök, Bergstedt m. fl. För bifall till utskottets förslag yttrade sig hrr Tornerhjelm, v. Essen och Posse. Såsom hufvudskäl för k. m:ts proposition anfördes att det vore grundlagsvidrigt att riksdagen skulle utan k. m:ts samtycke disponera öfver bevärimgsfonden, då den lag, i följd af hvilken fonden tillkommit, vore af civil-lägs natur, således ej kunde ändras utan k. m:ts bifall, och genom densamma blifvit bestämdt att fonden skulle