Dagens Nyheter – 15 mars 1870, sida 2

sv Bankiren tar alltid sin morgonpromenad vid denna tid. — Jag måste van då kött i igen, såde herr de Clameran och gick derpå sin Väg, utan att ens lyfta på hatten: a Han hade otur, den ohyfsade bergsmannen; munladö den lille Cavaillon, ty der ser jag Prosper komma. Prosper Bertomy, hufvidkassören hos Andr Fauvel, var en högväxt, välformad man på trettio år, blond och med blå ögon, alltid klädd efter sednaste modet och med mycken smak. Han skulle ha kunnat kallas en vacker karl, såvida han icke alltför mycket affekteråt att -ogpela ehgelsmån och för detta ändamål antagit en Kall;-orörlig : musk; hvilken i förening med en temligen sjelfkär min just icke förskönade hans af naturen glada och öppna anBigte. : — Nå, der är ni då äntligen, utbrast Cavaillon, man hår redan frågat ettor er i . Jag vet det: En grufegare, inte sannt? Nå, han kommer väl tillbaka! Då jag visste, att jag skulle komma något sent-i dag, har jag på förhand vidtagit nödiga åtgärder .: . Under detta samtal håde Prosper öppnat dörren till sitt rum, och han trädde nu in och stängde den efter sig. re ls Nåjcodet måtte jag säga, yttrade en af skontoristerna, det är-on kassör, som tar saker och ting lätt. Herr Fauvel har tjugu