Dagens Nyheter – 15 mars 1870, sida 2

Positiv-hatare 1 Enköping. Enköpings magistrat har utfärdat förbud mot positivspelare och förevisningar af större taflor, hvarpå sådana händelser som Tropmanns mord o. d. finnas afbildade, å stadens torg och gator under marknaden. Svartsjuka och dråp. En äldre man från Gryta socken i Upland vid nanm Söderberg har hos sig haft en medelåldrig, ogift fn som hushållerska, till hvilken han uner längre tid stått i ett förtroligare förhållande, än lofligt. Men sedan f. d. dragonen J. P. Mild i Giresta blifvit enkling, flyttade ofvannämnda qvinna förliden höst till honom och antog der plats som hushållerska. Detta väckte harmsenhet hos S., och den förra kärleken till qvinnan förvandlades till ilska och hämndlystnad samt ett outplånligt hat till Mild, hans rival. S, har flera gånger med våld alltsedan förliden höst sökt skilja sin fordna flamma från M., men förgäfves. Men natten till förliden böndag beslöt S. att, oaktadt vägen till M:s bostad var 1 mil, vandra åstad, försedd med en skarp knif, i afsigt att hämnas på M. Framkommen till M:s hem, började S. inpraktisera sig genom ett fönster till det rum, der M. och ofvannämnda qvinna lågo i sin hvila, Då S. på M:svarningsrop icke ville aflägsna sig, utan trotsande fortsatte sitt inbrott, tog M. sin laddade bössa och ville dermed skrämma den vilda äfventyraren. Kalabaliken slutade sålunda, att skottet från M:s bössa träffade S. nära hjertat, så att denne dog inom några timmar. M. här sjelf anmält sig som baneman och omtalat saken för vederbörade lagens väktare. Lönnkrögerlet florerar till en förvånande grad i Karlskoga bergslag. EHåmn. Från V. Wingåker skrifves den 6 dennes till Södermanlands läns tidning: Sistlidne onsdags. afton blef en smideshandlare i närheten af Wingåkers station öfverfallen fat två rånare, hvilka så illa misshandlade honom, att han ännu ligger under vård i ett närbeläget torp. Som den öfverfallne samma dag bevistat den s. k. torgdagen vid i.sen, trodde rånarne honom vara väl försedd med penningar, men skrämde af annalkande personer, hunno de blott frånröfva hönomhans klocka. En i smideshandlarens sällskap varande gammal man blef äfven tilldelad flera blodviten i hufvudet, och denne, som är bosatt inom orten, har trott sig igenkänna den ena af rånarne, så att det är att hoppas det båda två blifva upptäckte. Nerska-Brittas fågel. (En ny, rörande historia. från Rebbelberga, berättad af Engelholms Tidning.) Det hände sig för någon tid tillbaka, -att en flicka i Rebbelberga blef en afton häftigt sjuk. Orsaken till den plötsligt påkomna sjukdomen var den, att då flickan gick ute om qvällen och drömde om kärasten sin, kom en stor svart fågel och flaxade öfver flickans hufvud med Sina stora vingar, hvilka voro lika glänsande ochstjernbeprydda som amerikanska flaggan, ehuru fågeln eljest varsvart. Hvarifrån fågeln kom och i hvilket fult ärende ban; var stadd, derom ega några trovärdiga Personer i Rebbelberga tull kännedom, och de förtälja om saken följande: Noörska-Britta var förr i verlden bosatt i Rebbelbergs, men ledsnade. vid lifvet der och reste till Amerika, der hon nu; skall vara gift med.en svart prins från. ett land som heter SEropia! Britta vxr en rälig menniska och gjorde mycket ondt. Mar misstinkte hente en tid för att hafva mördat ett af sina oiikta barn och gömt liket i en byrålåda i sin bostad. Im. åbo var vid lägligt tillfälle nog djerf att titta efter. i Brittas lådor för att se om ryktet sagt sanning; men något tecken till lik fannE icke i lådorna. Emellertid svor: Britta att hämnas på åboen — och så for hon till. Amerika. Derifrån sände. bon nu den fasliga fågeln, som skulle förgöra eller på det mest känbara sätt straffa den otörvigne ländtbrukaren ; men olyckan ville just att öfvannämnda: flicka råkade ut fördet amerikanska djuret, innan detta fick fatt i landtmannen — hva: dan flickan sålunda kom att oskyldigt lida för den sedrare. Det var dock egentligen ingen riktig fågel, utan den fruktansvärda hexan Britta sjelf, som iklädt sig en bevingad varelses skepnad, för att kunva så mycket fortare och för ingenting koms ma öfver det stora, vida hafvet. Att denna uppfattning ir oriktig, bevisarman dermed, att den sjuka och yrande tösen, som var besatt af Britta, alltid, när hon: yrade, talade ren norska, alldei les som Britta. sjelf brukat göra, och med, dens nas vanliga stämma. Omsider blef den förhexäde tösen frisk igen, men detta kunde icke ske med mindre än att tre prester förenade sig i bön om den besattas återställande till helsan. Så lyder den enkla berättelsen, för hvars trövärdighet många i Rebbelbörga vilja gå RASA rg ÄTRAN FT Arts