insändaren att såväl jernvägsfrågan som alla andra frågor vinna på en rättvis behandling. Vän af rättvisa. i Stockholm den 8 mars 1870. Förliden söndagsmiddag blef å kungliga skridskobanan vid Skeppsholmen allmänheten utsatt för ett bemötande så vettlöst, att det är förvånande hur något sådant kan ifrågakomma å en isbana, som prunkar med titeln kunglig. Förhållandet var, att eh del skridskoklubben icke tillhörande personer, dels skridskoåkande och dels promenerande, uppehöllo sig å banan, der man äfven såg några af klubbens medlemmar. Troligen var det icke många som visste att de befunno sig på en plats, der de, strängt taget, icke hade rätt att vara — insändaren och hans sällskap hade åtminstone icke reda derpå — ty intet stängsel fanns och ej heller voro vakter utställda för att afhålla folket, utan der var fri passage, likasom på de andra isbanorna. För att drifva undan de obehöriga, som gjort intrång, företog man sig att utsända ett dussin båtsmän, som, hållande en lina utspänd emellan sig och upptagande banans hela bredd, framrusade i vild fart, omkullslående eller släpande med sig alla som befunno sig i vägen och icke kunde skynda undan nog hastigt. Denna manöver företogs utan någon föregående uppmaning till folket att aflägsna sig och derför blefvo också många promenerande, deribland äfven fruntimmer, omkullkastade på isen, under det de skridskoåkande -pojkarne, hvilkas bortfösande förmodligen mest var afsedt, kilade undan under skratt och nojs. . NK Då skridskoklubbens ledamöter underhålla banan, äro de också i sinfulla rätt, då de vilja hafva densamma i fred, men. då bör banan inhägnas, så att det blir påtagligt att den-är enskild, men icke, såsom nu, vara öppen för hvem som helst att beträda. — ns Tala händelser är ett sådant, för mehniskors lemmar vådligt sätt att från batian Xflägsha obehöriga rått öch opassande; och deh som FTifvit befallning om rensningen borde rätteligen näpsas derför, ty om äfven ingen blef skadad, -hade sådant dock lätt kunnat inträffa.