köld, som rådde intill slutet af förra veckan, nu plötsligt har utbytts mot ett herrligt Vårväder (Vi ha i dag 15 grader varmt), ty eljest skulle gudinnornas ställning i deras ytterst lätta och luftiga toaletter blifvit föga afundsvärd. Karnevalsupptågen kulminera först den tredje eller sista dagen, den 8. k. Mardi grast. Det är icke lätt att göra sig någon föreställning om den brokiga bild, boulevarderna denna dag framvisa, Vid hvarje steg möter man de mest undransvärda och bizarra masker, ofta mycket komiska figurer; herrar i damtoaletter och fruntimmer i herrkläder sitta i och utanför kafeerna, och hvart ögonblick uppstå de mest : skrattväckande misstag på personer; på trottoarerna, springa de ambulatoriska köpmännen omkring och utbjuda masker, lösskägg, peruker, kostymer, bjellror och kastagnetter. Om, aftnarne hållas maskeradbaler öfverallt, ända från Stora Operan till den minsta balsalong vid de yttre boulevarderna; på gatan, från privatvåningarnes upplysta fönster, hör man säng och klang, skratt, skämt och jubel; kafeerna och restaurationerna, hvilka äro öfverfyllda af en stojande menniskomassa och öppna hela. natten, göra lysande affärer, ty lifvet och den glada sinnesstämningen fortvara till dagningen, till dess. kyrkoklockorna, som ringa till messan, förkunna att festen begynt. Balsalarne tillslutas nu, under det kyrkorna öppnas; glädjeblossen släckas och altarljusen tändas; masken lägges åt sidan och psalmboken framtages; dansmusik och bjellerklang aflösas af orgelns allvarliga och högtidliga toner. Allt får plötsligt ett förändradt utseende; från onsdagens morgon, Mercredi des cendresX, vågar ingen mask mer visa sig offentligt; gatorna, nyss så lifliga och brokiga, äro nu tysta och nästan öde; endast här och der ser man en mask, som förglömt sig någörstädes och nu skyndsamt söker sitt hem, men finner vägen afstängd af en procession, som drager till kyrkan. Fram på förmiddagarne fyllas kyrkorna, och mången parisiska, som under natten tumlat om i den uppsluppna cancan, går nu till skrift: efter karnevalens glädje, bön och fasta! Det är lifvets gång; men det är i synnerhet i Paris, som man ofta har tillfälle att se motsatserna träda skarpt i dagen vid sidan af hvarandra, och detta icke allenast vid karnevalens slut, utan äfven under de vanliga hvardagsförhållandena.