Dagens Nyheter – 9 mars 1870, sida 2

AA ros, som i färgprakt täflade med hennes friska kind,;.; Hon; var. smärt. och graciög, och. i den själfulla blieken lågo. -hjertlighet. och. ett slägs fängslande skälmaktighet: — Tror inte, bästa, fröken, att jag ser landtlifvet öfver axeln, sade Henrik, men erkänn dock, att ungdomens utveckling hämmas; mer på ländet än i bufvudstaden. : — Det tycker. jag just inte, invände Alma, tvärtom tror jag att allt det: der,beror FRÅ en SJe5 oller,-hur, —? — Åhja, men den utveckling, som umgänget Fritk många menniskor gifver, den saknas på landet. — Icke när man ,har ett. lyckligt hem: och har alla dem man älskar omkring . sig,. Ca märkte Alma; lifvet får under sådana omständigheter.n större helhet, men i hufvudstadens; hvimmel splitträs det, inte samnt? Jag förstår inte hvad fröken menar, — Såå, sade Alma. Om vistitta at genom fönstret derborta, så få vi jur se blott.en enda liten del äf himlahvalfvet, och. det öfriga är imdanskymdt, af de grufligt Höga tåken; men ute på landet, hvart jag ser der, : ligger hela Himlen öppen för mig. —-Och detta är just. det farliga, invände Hönrik, att det saknas begränsning, Ligger der plott något som; stänger utsigten för os så uppväckes tanken inom, oss -desto.mer. Vv längta nemligen, att få veta, hvad.,som finnes der pakom,ocK-detta framkallar. orilkonlige