Dagens Nyheter – 9 mars 1870, sida 1

-— 13 —räterna, när jag berättar dem detta angenäma äfventyr — — — puh! hvad den der bredaxlade brukpatronen kråmar sig derborta hvar gång han skall tala ett ord med henne. — Och magistern, som ingen glace fått, hördes en välklingånde stämma yttra bakom honom, och i det han vände sig om, stod fru Gylding framför honom med vyvaniljoch citronglace på en bricka, Får jag nu bjuda på hvad huset förmår? gade hon leende. Vår Ceesar-Lund, som redan tycktes ha intägit både fru Gylding och fröken Alma, tog sig genast en portion af den kylande anrättningen som bjöds honom, och han lät den gig väl smaka. Men sista munsbiten hade icke väl hunnit smälta i hans gom, förrän fru Argendörff, som med misstänksamma blickar åsett alla hans rörelser med theskeden, skyndade sig fram för att nappa tallriken från honom under den artiga komplimangen: — Tillåt mig, herr — — — Ah, jag ber tusen gånger, min fru; det är alltför mycket besvär för min skull; sade han, smickrad af denna uppmärksamhet, och lät henne taga bort tallriken. — Hm, mumlade fru Argendorff och sände hönom ett par hvassa ögonkast; inte för er skull, men för theskedens skull, tänkte hon oCcHK gick. Efter dansen kom supån; och vår hjelte hade redan gjort sig så hemmastadd, att han proponerat brorskål med värden och varit på vippen