— 12 nya föreställningar inom oss. Utvecklingen kommer först! när man, nödgas genombryta skrankorna. — Ni talar som en filosof, herr Lund, sade Alma småskrattande, dervid hennes vackra ögon mötte hans. — Och ändå är jag icke någon filosof alls; endast filosofie doktör, svarade Han fyndigt. Dänsen fortgick, och man kunde synbarligen finna att Alma redan funnit sin unge riddare särdeles intressant. Visserligen konverserade hon med många; bland andra äfven med en bredaxlad, fjäsande brukspatron, som tyckte vara ytterst kär i henne, men mot ingen var hon dock så vänlig, som mot Henrik. Efter fransäsens slut tog fru Argendorff mycket försigtigt henne afsides. — Hvad ha ni tålat om? frågade hon hviskande. — Ack tant, det har vatit om tusen saker. — Såå, talade ni också om silfyer-serviser? Nej, det gjorde vi sannerligen inte, svarade Alma skrattande; hur så, tant? i — Åh, jag ville blott veta det, men det gör detsamma. Vår unge Lund från Upsala gick med strålande ögon fram och tillbaka i den festligt eklärerade salongen, och hän anade allra minst vilka förfärliga misstankar der hvilade på honom: Romantiken är dock bättre än penningen, hviskade han förtöjd till sig sjelf. Det skall fröjda Rusn och de öfriga kam