Dagens Nyheter – 5 mars 1870, sida 2

ters vårdslöshet kan förorsaka att ett ståtligt skepp styr vilse, stöter på farliga klippor och kanske förgås och sjunker i djupet med hela sin besättning. Vi lyssnade till männens berättelser utan att våga draga andan; de talade om stormar, om underbar räddning och ädla, tappra, sjelfföreagande handlingar af folk. på dessa stränder. Hur lifligt önskade vi icke att sjelfva vara stora, att få upplefva något sådant, simma ut till en strandande båt med ett rep i munnen eller vara med i en räddningsbåt och fara.ut till ett sjunkande skepp — följa enlTöts eller hvad som helst, om vi bara finge göra något eller rädda någon. Kanske, om vi behålla -denna varma längtan, detta:deltagandeshjerta och oförfärade. mod — hvem : vet 2 Kanske få vi det med tiden; i Vi gingo nu ned. Månen steg upp med grn a snart. i nedan mn vänliga frun gaf. oss. blommor, och en af. es bekanta kom att fara med i vår fä Hon De de på hemvägen fyrfruns öden: : En stark och varm själ bor under den oansenliga.. ytan: Hon, var enstik-och onityckt flicka i en småstad och :hade hyad man kallar bildning; men en kuriös. känsla som: kallas kärlek kom henne att förkasta många oda anbud och taga eh KindelsbokHålläre UPARta: Haän varcen. dalmåns?, Henne i ällt under lägsen, och inom kort förstörde: han alk heh: nes. egendom och. slog. sig. sedan. på att. supa. De flyttade till kusten, och efter många trassliga öden blef han slutligen tyrmästare, D rute på defty ödsliga Klippan blef hon bortglömd af hela verlden, ingen af hennes fordna vänner och bekanta besökte henne pen och nästan aldrig kom hon i land. Ensam me sin ölycklige man, gjorde Kon likväl deras boning treflig och behaglig, oaktädt fattigdomen och den bedragna ungdomskärleken. Ofta skötte -homn fyren i mannens; ställe? och vägs ledde. de: seglande. : lan Då — efter många barplösa år — fick hon en tröstens engel, ett litet Barn, en liten söt flicka, som, blef hennes enda sällskap och enda glädje, Så lycklig var hon med hennc ätt hon tyckte den ödsliga klippan. var e riktigt pårådis: för Barnets skull. Och så var det i femår. Sjöfärande kunde möd tu: ben se huru grenljusenslyster gehonr fönstren på det lilla-huset; huru der: ilköninerades: de mörka. qvällarne för den lilla flickan, och ingen prinsessa kunde ha ljusare julafton än oD. Men en tid derefter, var det så mörkt derute på klippan, det var som om el lilla huset hade försvunnit — lilla flickan var: död — och modren nära. döden af sorg ock förtviflän. Nu vår måttet! öfverfyldt ock korset för tungt: Men tror: du att how gick under? Nej, hon reste sig! åter upp på Guds kraft och blef samma qvinna som förr. — fastän hennes kf. var. fullkomligt glädjelöst. Om våren såg man åter med, tuben. huru den lilla fruns kjortlar. svajade i blåsten, som ett litet segel på klippan, då hön. gick lutad öfver sina blonimor och byggde små hus af stenar öfver de ömtåkgaste plantorna. Aldrig klagade hon. Med sorgen i Kjertat gör hon ändå wdltid outtröttlig, just hvad hon bör. Honspianer: och väfver; gör: fiha hår-, perloch, papparbeter, uppehåller huset med sin flit och hyfsar upp sjelfva sin gubbe, fastän han ofta är röd som en stormig aftonhimmel... Närsnågonsin . någon. välvillig. mennpiska kommer dit, smakar. det henne söm ett zlas friskt vatten smakar en törstig. Kanske att det beständiga åsyhen af det Vida himlåkvalft r vet och Havet) : känslan af det öxndliga gör det littare att se tidens sorger i deras! rättå dimensioner; Jag vill-ofta fara hitsoch, fårdö dubbla utsigterna öfver en stor horigont och ett stort, :menniskohjerta. . Huru. mycket ha icke vi lyckliga att lära: af denna:olyckliga! Hon .begåfvade oss rikligen med blominor och goda tankar. Vi foro hem med händerna fulla af buketter, och våra hattar voro bekransade, då vi äterkommo fråti en seglats utåt häfvet. (B-P.y