Dagens Nyheter – 5 mars 1870, sida 2

— IEtt besök vid en fyr; Vi seglade två mil ut i Kattegatt för att bese en: fyr. Den är belägen på en ödslig klippa, den yttersta förpostem mot det griänslösa: hafvet. På ett rundt torn af granit är den vackra, rörliga blänkfyrn byggd. Stor och herrlig är utsigten från den öfver himmel och haf; nedanför ser man den lilla klippön ligga på vågorna, som en redlös skuta utan segePoch tackling; intet träd, ingen buske, intet grönt ger lif och färg åt de grå, flata hällarna. Men man ser ett litet treftigt, -rödmåladt boningshus med hvita försterbågar och klara fönsterrutor, bakom hvilka fina, hvita musslinsgardiner. tyckas vifta välkommen. Det är fyrmästarens boning. När man nalkas den, mötes man af riktiga ångor af blomsterdoft från reseda, lötköjor, nejlikbr och en mängd andra slag: af: blommor. Mad tröf icke sin egennäsn, och mantror icke sina egha ögon. — det är som ett trolleri; då man bakom byggningen. får se en yppig blomsterträdgård, liksom den grannaste turkiska. matta utkastad på glatta gråberget, Fyrmästarens hustru har med otrolig möda sammanskrapat jord och pulveriserade snäckskal ur bergskrefvorna, ditfört dem och deraf bildat ett trädgårdsland af. ungefär 30 alnar i fyrkant, hvaraf hon skapat ett riktigt altare åt Flöra, här så oväntadt, att: man tror, det en: god fe-slagit med sitt trollspöpå; klippan. Det är ju egöt nog att den. frun i höstas sålde: blomsterfrön för 10 rdr. Hon har likväl intet orangeri, ingen dritfbänk, ej en blomsterkruka; en gång. Men hon derute på hafyet samlar ändå blomsterfrön åt dem som bo här inne på landet. Här är deremot ganska ondt om en blomma; de kunna inte växa för den skarpa Kafsvinden! — säga de. i maha Men: för: henne, som ej har något skydd mot stormen och. knåppt någon jörd-till rotfäste för: sina. blommor; för henne, växa, de! — Är det icke. roligt att: se hvad ömhet. och vård är för en stor makt? i i Tänk om vi alla så kärleksfullt och ihärdigt använde all Vår förmåga till att verka det goda, Kvar och en inom sin krets, som kon användt sin förmåga i sin blomstergård, hur: välsignelserik skulle då alls lefnad blifva! Vet du, isett besök! på den tyren ligger mera väckande kraft än i många postillors; Du måste; höra mera om; fyren, ty nu, sedan vi beskådat blommorna, mörknade det litet och vi gingo upp ifyren för att se den tändas. i Mången qväll hade vi sett den på afstånd, en besynnerlig rörlig stjerna, som lyste, försvann ock åter blänkte fram, in med rödt, än möd hvitt, än med grönt sken. När vi nu låndstege, funno: vis ett -torh; hvari vi stego upp? för en trappa. -Vi-kommo till två små rumi der:okja förvarades och; nya. glas, i händelse; något skadades, äfvensom: signaler. af. alla slag. att nyttjas vid dagsljus, Allt var snyggt. och prydligt. Slutligen kommo vi till fyrens topp, lanternan, och blefvo så bländade af. ljuset, att Vi ett ögonblick ej kunde sÅ något. Men småningöm blefvo fi varse den öfäntligt stora lampan med silfverskinande speglar omkring, lysande som -sölar ; det var knappt rum att gå omkring dem — och man ville knappt gå, ty vi kände oss som stackars flugor, som kommit in 1 en lampkupa: Rummets väggar, voro af glag ända ned till våra fötter. Ehuru vi för glansen derinne icke kunde se något annåt utanför än kolsvarta mörkret, kunde vi höra vågornas brus nedanför — ock tänka här det måtte vara Vid midnhatt eller under en storm på dennä ensliga fläck midt ute i hafvet: T : Der sutto nu två män på vakt — demåtte vara goda vänner, Tänk ett par menniskor som grälade i en fyr! Nej, de skola förelysa andra — tänk hur vaksamma; och noggranna de måste vara natt och dag, då några. minuINS SSUSSUNSSENESNINNNDSYSESANSIDAE NN SIS SEK