Dagens Nyheter – 4 mars 1870, sida 1

-— 0 — om förlåtelse. Icke sannt, ni förlåter mig ju? — Då ni tillåter mig att gissa på era namn, så vill jag uppräkna hvilka jag tycker kunna motsvara dem som ni så godhetsfullt velat tillegna mig; — Britta, Beata, Barbara, Clementine, Catharina? Ja, hvad vet jag! Jag minnes ej flera vackra namn under initialerna C. och B.; W antar jag tillhöra ert tillnamn; Mina namn vill jag uppge i slutet af mitt bref. Jag är outsägligt tacksam för edert intressanta bref; men det gör mig ledsen att ni sjelf radan tyckes hafva ledsnat på korrespondensen med mig, då ni föreslår att vi skola skrifva mindre ofta . . . Dock, jag undrar ej på, om ni finner mina bref tråkiga; minns likväl, att ni sjelf ju förbjudit mig att skrifva långa sådana, hvilket förbud jag måste lyda, så länge mina ögon äro klena. Hvad var det för en fågel som sjöng att jag ej skulle vara veritabel Ssmålänning?4 Det var ej någon vacker fågel, det är då säKert. Jn korp eller hök kanske . . . Jo, jo, men,; jag är nog smålänning, fast jag förr mycket varit i Stockholm. Nej, nu vågar jag ej anstränga ögonen längre, ehuru jag denna gång måste lemna mycket af ert bref obesvaradt. På korta mellanstunder har jag nästan hela dagen skrifvit på detta. Återtag ert beslut att skrifva mindre ofta till mig — jag bönfaller derom! Er förbundne Oskar Gylfe.4 P, 8. Vänlig adress.