Dagens Nyheter – 2 mars 1870, sida 3

han tillfogat sig de många såren endast för att så mycket bättre kunna dölja sin stöld och leda efterspaningarna på villospår. Polisagenten anmodade honom att medfölja till Chicago, för att man der skulle kunna anställa en så mycket noggrannare undersökning, och Cameray hade deremot ingenting att invända. I Chicago blef han utsatt för så många förhör, att han slutligen föll i den utlagda snaran, gjorde sig skyldig till tvetalan och tvingades att afgifva en fullständig bekännelse. Han förklarade att han icke kunnat motstå frestelsen, då han beständigt hade större penningsummor i sin vård. Dagligen tog han en mindre summa ur kassan, men då han ej behöfde penningarne, gräfde han ned dem i sin trädgård. Vid undersökning fann man hela beloppet på det uppgifna stället. Vidare förklarade han, att han sjelf hade tillfogat sig knifstygnen och att han hade slagit hufvudet möt väggen för att få kontusioner. Polisagenten förde honom tillbaka till Tama City och öfverlemnade honom till stadens polis. Mån kan lätt tänka sig stadsbornas öfverraskning, då de erforo dramats upplösning. Cameray hade alltid, varit ansedd för en hederlig och rättskaffens menniska. Omkring en vecka derefter fann fångvaktaren honom död i fängelset; han hade hängtsig. Cameray var endast 25 år gammal, han hade haft en god lön och egde sjelf en liten förmögenhet, genom hvilken han kunnat föra ett bekymmerfritt lif i ekonomiskt: afseende. Han hade sålunda stulit, hvad han också sjelf erkände, endast af törst efter guld.