Dagens Nyheter – 2 mars 1870, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. Också ett befal Mäektigadt onbudf. I Södermanlands läns tidning förekommer följande klassiska anåns: sAnåns Om Amerika till Nationallingen Undertecknade Vill härmäd till kjännagifva, som Är beful Mäcktigadt Onbud för B: B: pettersson i Göthborg som kommer fortfarande Att befodra dem som tänckker Att Emegrera under innevarande År, hvarom de kan få ärhålla tillförlitliga upplysninggar Om Resans beskafenhet Böckker kartor och beskrifninggar finnes Tillgängliga Att bese och Wågar jag mig galantera för En Redbar Och årdenlig behanling. Wealla järnvägstattjon och Blankbackea i Floda E: Eriesson. Missfoster. På en gård i närheten af Köpenhamn har i dessa dagar födts en kalf utan mun, med endast en näsborr och med utåt vridna ben. Missfostret hade vidare, märkvärdigt nog, ett, temligen utveckladt horn midt i pannan och . saknade hyarje spår af svans, hvaremot det för öfrigt var 1 normalt tillstånd och till och med ovanligt starkt bygdt. Det slagtades 1!, dag efter födseln. Guldtörst. I början af december månad förra året blef i den amerikanska staden Tama City (i närheten af Chicago) stor uppståndelse genom underrättelsen att 10,000 dollars blifvit stulna från distriktets kronouppbördsman. En officer hade på natten händelsevis gått förbi hans kontor, då han hörde klagande ljud och suckar derinifrån. Han inträdde genom den öppna dörren och fann uppbördsmannen Denton Cameray ligga utsträckt i sitt blod på golfvet. Han syntes vara utan medvetande, och man såg att han fått flera sår i underlifvet, att hans ena hand hade flera skåror och att han i hufvudet erhållit flera våldsamma slag. Han kom emellertid åter till sans, och då berättade han, att klockan half sju, i det ögonblick då han skulle lemna kontoret, kommo två karlar af-ett temligen tvetydigt utseende in och bådo honom vexla en: sedel om 100 dollars i guld: Då han öfvertygat sig om att sedeln var äkta, gick han till kassan föratt vexla den. Men i samma ögonblick han vände ryggen till, sprang den ena af de två karlarna fram; grep honom om strupen och tillfogade honom flera sår i underlifvet, medan den andra slog honom i hufvudet med sin käpp. Såren i handen hade han fått vid försöken att rycka knifven ifrån en af bofvarne. Dessa, förklarade han, släckte lampan och plundrade kassakistan. Hela stadens och den närliggande traktens invånare visade djupt deltagande för den stackars hr Cameray, som varit så nära döden. Hans vänner och grannar svure en dyr hämnd öfver förbrytarne,och ett sällskap bildades för att upptäcka dem. Man genomströfvade trakten i alla riktningar, men det var omöjligt att finna något spår. En bankir i Tama City underrättade direktören för nationalbanken i Chicago om saken, hvilken åter derom underrättade Chicagos hemliga polis. En polisagent sändes till Tama City, och efter en veckas förlopp hade han öfvertygat sig om att ingen af stadens gattjufvar hade begått förbrytelsen. — Camerays förklaring förekom honom dessutom något osannolik; detaljerna passade icke riktigt ihop med hvarandra, och hans sår, ehuru temligen djupa, voro dock långt ifrån af någon allvarsam beskaffenhet. En misstanke uppstod hos honom; att Cameray sjelf var den egentlige brottslingen och att