Dagens Nyheter – 28 februari 1870, sida 1

——2 m0emmomsmomome den. I första rummet stå arrendatorerna i provinsen Ulster; den sedvänja, som i denna Irlands nordligaste och mest blomstrande provins nära nog antagit karakteren af lag, skall nu ock såsom lag erkännas, så att den afgående arrendatorn får af jordegaren eller af sin efterträdare utkräfva den, enligt bruket i Ulster, honom tillkommånde godtgörelse d. v. 8; ersättning för det han afstår från arrendet, äfvensom för de kostnader han nedlagt på jordens förbättring m. m. Den andra klassen innefattar likartade, men icke i samma mån genom sed inrotade förhållanden, under det, enligt bruket i Ulster, ingen skilnad göres om arrendatorn afgår frivilligt eller på jordegareng yrkande, skall inom andra orter arrendatorn endast då ha rätt till godtgörelse, när jordegaren påyrkar hans afflyttande, utan att Han sjelf försummat ordentligen erlägga arrendebeloppet eller tillåtit sig, utan behörigt tillstånd, utarrendera någon del af den jord han eger bruka. Jordegaren kan inskränka godtgörelsen till ersättning för nyodlingar och planteringar, om han med arrendatorn afslutar ett kontrakt, omfattande en tid af minst 31 år. Den tredje klässen består af det stora antal arrendatorer, hvilkas kontrakter för hvarje år skola förnyas och hvilkas kraftiga skyddande måste utgöra lagens egentliga kärna. Uppsäger jordegåren en sådan arrendator — utan att inför domaren kunna visa att arrendesumirhan icke blifvit till fullo eller i rätter tid erlagd, ätt brukanderätten till arrendegården blifvit utan Hans medgifvande af arrendatorn åt annan man upplåten eller att arrendatorn på annat sätt handlat uppenbarligen orätt — så åligger det honom att gifva den uppsagde en skadeersättning, motsvarande sjudubbla beloppet af inkomsten af arrendet, om denna understiger 10 pd st. I mån afinkomstens storlek minskas proportionen imellån denna och ersättningen, så att när den förra uppgår till 100 pund, utgör den. sednare endast 200. Dessutom kan arrendator af nu ifrågavarande klass fordra godtgörelse för af honom påkostade förbättringar af den arrenderade jorden. Den fjerde klassen omfattar de .landtboförhållanden, som grumda sig på enskilda frivilliga öfverenskommelser och derför endast så till vida beröras i lagförslaget, att det deri medgifves i deras ställe införa 31-åriga arrendetider under af domstol gillade och fastställda vilkor. För att minska antalet af de uppsägningar, genom hvilkas ständiga upprepande förhållandet mellan jordegare och arrendatorer i så hög grad förbittrats, skall uppsägningstiden bestämmas till ett år och en stämpelafgift af två och en half shilling (rår) erläggas för hvarje gång uppsägningen sker. Grefskapsskatterna skola betalas till hälften af då arredenbeloppet öfverstiger 4 pund om året; i annat fall tillkommer det godsegaren ensam att utgöra skatten.