Dagens Nyheter – 26 februari 1870, sida 2

Samtal mellan patron och hans inspektor.) Patron. Ödmjuka tjenare, herr inspektor, jag skulle nu komma hit på en liten tid igen för att se hur hr inspektorn styr och ställer. Inspektorn. Välkommen; gör sig icke besvär med att kyssa på hand, ty sådana ceremonier tycker jag alls inte om. — Tag en stol och sitt ner. — Jag sättor mig här i soffan. Patr. Jag skulle ödmjukast fråga om jag ej skulle kunna få litet penningar nu sedan spanmålen blifvit såld; jag är i stort behof. Insp. Nej pass, ieke denna gången, ty den största sparsamhet måste iakttagas. Patr. Det hör jag hvar gång jag kommer, och jag får taga den enainteckningen efter den andra för att få något att lefva af. Gårdens hela afkastning går ju åt till utgifterna här. Insp. Patron får lof att-skaffa mera penningar i år åt mig, ty dem jag har räcka ej till, men efter det är så knappt för patron, så skall jag icke begära löneförhöjning åt mig för nästa år. Patr. Tack, det var hederligt! (för sig) jag hade nog tänkt att pruta ner litet, men jag törs icke; (högt) men skulle vi icke kunna draga in litet på andra utgifter? Insp MHvilka då, om jag får fråga? Patr. Jag har tänkt på de der rättarlärlingarne, som hr inspektoren,har skickat till de andra herregårdarne, och som, ha så stora löner. Jag förstår mig icke på saken, men jag vill ödmjukast fråga om de skrifva hem och tala om hvad nytt de sett -der i jordbruksväg, eller göra annan nytta för sina stora löner? Insp. Icke behöfva de göra sig något besvär då de ha så stora löner, men icke skulle det passa för mig, som är inspektor på en så stor herregård, att knussla, då inspektorerna på de andra herregårdarne hälla utskickade här. ee Patr. Nej, det har hr inspektorn myceket rätt uti, och jag ber om ursäkt. för att jag bara frågade. — Men de der många vaktarne, hvad skola vi med dem egentligen? Insp. Kan ej patron begripa att det kan komma ofred inpå egorna. Patr. Här har ju icke hörts af någon ofred på 150 är, och då gjordes icke så mycken skada som hvad väktarne kostat blott på ett enda år. Jag är god vän med alla grannpatronerna och tror icke. att de vilja göra mig någon skada, och inspektorerna äro ju hederliga karlar. Insp. Jag är också hederlig karl, skulle jag tro, men ändå håller inspektorn på Österberga vaktare, för han är rädd att jag vill åt honom; (för sig) vi veta nog.vi hvad väktarne tjena till; (högt) det kan dessutom hända att det kommer ny inspektor till Österberga, som vill bli förvaltare-äfven här. Patron har väl så pass mycket heder i sig, att han vill offra lif och blod på att försvara min rätt. Patr. Ja det förstås, hr inspektoren har ju så ofta hört mig sjunga visor derom och hur jag hurrar för. att skrämma bort den lede fienden — med lien, och ropar lefve, lefveX, ty jag vet väl att vaktarne ej kunna mota denne. — Kanske det är för den, som hr inspektoren byggt upp de der kåkarne med fågelskrämmor på, som jag ser här, och der på egorna, och till och med ute i sjön. De kanske skrämma den lede, men icko kunna de skrämma hvarken mig eller Österbergaboarne. Insp. (för sig). Den dummingen förstår icke att de äro för att slå blå dunst i ögonen på honom. Patr. Jag skall gerna bli vaktare sjelf, bara jag slipper ge ut så stora summor; Insp. Jag sätter. icke bocken till trädgårdsmästare,. och för öfrigt skall jag säga patron, att det passar honom ieke att lägga sig i mina affärer. Jag säger ju att vak) Hållet för flera hundra år sedan.. Uppteck