Dagens Nyheter – 24 februari 1870, sida 1

Norra stambanans riktning. Med anledning af statutskottets beslut att icke tillstyrka det en jernbana skall byggas öfver Sevalla i närmaste riktning mot bergslagerna, utan öfver Sala, till Norrland, yttrar Stockholms-Posten: Den mest omtvistade punkten i jernvägsbetänkandet är utan gensägelse den sträckning norra banan bör erhålla. K. m:t har föreslagit, att den bör dragas öfver Stäketi syftning att, då vestra stambanan olyckligtvis under flera mil är en kustbana, till hvars skyddande hr sjöministern nyligen inför första kammaren uppgifvit, att en väsentlig del af flottan tages i anspråk, man åtminstone i afseende på den norra banan icke vidare borde begå samma fel, utan bereda en möjlighet att på den vägen inifrån landet komma med trupper till hufvudstadens undsättning. Det finnes icke mer än två alternativer: antingen skall Stockholm med stora kostnader göras till en fast punkt, som under vintern kan försvara sig sjelf någon tid, till dess man får öppet vatten på Mälaren, som då är en ypperlig kommunikationsled, eller också bör man ordna statens jernvägar så, att till hufvudstadens skydd en tillräcklig styrka i hast kan erhållas. Gör man ingendera delen, så lägger man i dagen en oförklarlig sorglöshet och en blind tro på det tusenåriga riket. Ur kommersiel synpunkt är det alldeles ostridigt, att den af k. m:t föreslagna bansträckningen bäst främjar Stockholms handel och näringar. Men det vill synas, som em man på denna kommuns önskningar nu mera icke fästade synnerligt afseende. Alltför många hafva glömt det sjelfuppoffrande tillmötesgående Stockholm visade staten, då denna begärde att genom hufvudstaden få draga stambanan, utan allt afseende på hufvudstadens egna fördelar. Under minst en mansålder komma denna kommuns debetsedlar att bära spår af den sjelfuppoffring man på den tiden ådagalade. Vigtiga löften, gifna af statens myndigheter åt kommunalrepresentationen, hafva, sedan man fått allt hvad man af kommunen begärt, lemnats ouppfyllda, törmodligen derför att de icke gifvits formen af kontrakt, som kunde mot staten vid domstol göras gällande. Hur gick det med jernvägsspåret till Skeppsbron? Hvar ligger den frågan? Hur många sjöstäder, som hafva jernvägsförbindelse med det inre af landet, sakna jernvägsspår till sin egen skeppsbro? Att jernvägsbyggnadsstyrelsen ansett detta löfte böra uppfyllas, bevisas deraf, att den gjort formlig framställning till stadsfullmäktige att blifva befriad från utförandet af detta arbete, hvilken framställning naturligtvis afslogs. Nu har frågan om norra banans sträckning en stor betydelse för Stockholm, och det är derför som statsutskottets afstyrkan af k. m:ts proposition i denna del väckt en stor och obehaglig sensation bland wufvudstadens invånare af allaklasser. Man äster ju vid andra kommuners önskningar, i råga om jernvägssträckningarne, ganska myccen uppmärksamhet. Låtom oss hoppas, att iksdagens hrr ledamöter jemväl må fästa nåson uppmärksamhet på hufvudstadens önsklingar i denna fråga och att densamma icke nå blifva inregistrerad bland Stockholms svikna örhoppningar. räls ere NN Aa ARN NAR NR ra