Dagens Nyheter – 23 februari 1870, sida 2

ir intygadt, att att hon år 1855 någon tid isällskap med sin vän tagit lektioneri Engelska, hvarvid det dock utröntes, att hon ej kunde göra några framsteg, äfvensom att hon hvarken kunde tala eller förstå franska. Det är för öfrigt naturligt, att hon skulle, för att kunna uppbära sin tillvälläde höga rang, vara gyönerligt angelägen att skaffa sig all den bildning, hon kunde inhemta, oeh då dertill lägges hennes mångåriga nästan dagliga sällskapande med ettfruntimmer, som fått en vårdad uppfostran, så bör det ej väcka förundran, att dedfia väktmästaredotter och f. d. sömmerska slutligen vunnit en bildning, som man eljest ej är van att finna hos personer af hennes ursprungliga stånd och vilkor. Hennes: goda. hufvud och,ovanliga minne böra ock härvid tagas med i beräkningen. Att, efter hvad nu blifvit framstäldt, det ej lönar mödan spilla många or till uppvisande af falskheten af den kostliga, ehuru i annan mening med stor skicklighet hopflikade berättelsen om-den olyckliga Wasadöttern8 öden; det fäller väl af sig-sjelft. Alla de uppgifter i.denna bes rättelse, som angå tiden före 1838. äro lemnmad uteslutande af fröken sjelf. Oaktadt de nöggfärnastö efterförkningar bar man icke lyckats upptäcka de. minsta spår efter henne på de stäl: ler, der hon, påstår sig hafva vistats. Från Wadstena skrifves af en läkare vid dervarafide hospital, att Kon aldrig der varit inspärrad öchk icke, på grund af. uppgifnaå förhållanden; kunnat vara det. Deremot hafva vi i det ofvan nämnda brefvet från Wien, utom de bestämdaste försäkringar derom, att ett sådant der: undans stucket barn af det förvista konungaparet aldrig funnits, en fullständig redogörelse för f. d. Konungens och drottning Fredrikas förhållande till Evarandra från år 1810. Detta år sågo de båda höga makarne hvarandra för sista gången i All tenburg i Sachsen. Vidare upplyses:att den af: satta konungafamiljen icke på något sätt hade någon beröring med prinsessan Sofia Alberfina, och allraminst till henne, och till Sverige skulle f.d. konungen: och drottning Fredrika häfva sändt något. af: sina. barn. Den höge brefskrif. varen erinrade. gig. dock, att han för några år sedan erhållit ett bref från någon dylik pretendet med anhällsh om understöd, men hvilket bref han lemnab: utan vidåre uppmärksamhet Många iäpnu Wfunnde personer, af. hvilka en till hört Wetterstedtska familjen ända sedan 1815, och andra, hvilka såsom nära slägtingar vistats i defisamma just den tid, då fröken uppgifvit sig der Häfva varit upptagen, intyga med en. mun; att någon. flicka, sådan som, dennä Helga; aldrig varit hvarken i huset. eller under grefvinnan Wetterstedts vård, — Hvad åter tiden efter 1838 angår, Få finnes intet enda intyg utom från frö. ken sjelf och hennes ställskapsdam, som lemnar det minsta stöd. för: antagandet, att hon. skulle; vara ett barn af Gustat Adolf. Visiro fullkomligt öftertygade derom, att intet enda af de understöd fröken från mångåä håll inom vårt fil derbesland! mottagit, hafva blifvit henne lemna de på grund at. bevis förssanningen af herties: utsagor, utan, endast på grund af den antagnar möjligheten af hennes påstådda börd. Antagander af denna möjlighet har åter berott dels på den karakter af: siming och uppriktighet, hön! vetat gifva: sina framställningar, dels-ock derpåp att man aldrig förr än pu kunnat få reda på hvarifrån bon kommit. Då hon alltid i detta fällframstod söm En gåta, en mystisk uppenba relsö,; så har man varitoalltför benägen att Buttal tro till hennes-egna uppgifter. om hennes här. komst, Mäktigt talande för henne hafva,slutligen intygen af Hennes vän och följerslagerskavarit Men om denna, . såsom det för flera persöner blifvit uppgifvet, verkligen sett några bref eller dylikt, som skulle beyisa frökens identitet;-så; hafva dessa tydligen varit understuckna. Den qvinna, som mäktat under så många år uppehålla en intrig af detta släg öch dervid vilseleda mån gar skarpsinnige min; torde dessutom ej hafvå saknat utvägar att för. sin vid-henne med stärmande hängitvenhet. fästa. vän framkonstla en. en mängd situationer m. m., som synts för den-nä vara de mest ovederläggliga bevis på sännin? gen at Hennes berättelser: Det kunde. vara frestande att nedskrifva en: romantiserad skildring af fröken de la Braches ufventyrliga lif. Utan synnerlig förgläggning skulle det förete en förunderlig tafla åf vexlan: de trägiska, pikanta och: ytterligt komiska par tier, och med de rikhaltiga källor; som. stå. till vår disposition, skulle författandet falla sig ganska litt. Men vi skrifva ej för att roa, utan för att upplyst allmänheten i en sak, som till sit natörs är åf. ytterst esörglig beskafferhet. Anne sorgligare har den: blifvit genom de försök, som; efter intrigens afslöjande blifvit gjorda för att hålla henne uppe. Då redan detta var nedskrifvet, mottogo .vi i day ytterligare nedanstående märkliga intyg, som vi med de värda utgitvarnes benägna tillåtelse i sin helnet införa: ; Uuderteckfiade vilja härmed intyga, att vi ä vår barndom voro bekanta med. vaktmistareens kan Magnusson och heunes barn. Af dessa. af-. led det ildstit Åonetaeftar en Ingvar Te