Dagens Nyheter – 23 februari 1870, sida 1

HVAD KÄRLEKEN FÖRMÅR. GENREBILD AF CARL ANDERSEN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN DANSKAN. I trädgården bakom det låga, hvita huset, nära intill slottet, hängde guldregnets och syrenernas yppiga blomklasar, och rosorna — ja, hvar såg man någonsin sådana rosor som i repslagarens trädgård? I hvad fall som helst var dock repslagarens enda barn, den sjutton-åriga Johanna, sådan hon stod der bland syrenbuskarna och blickade öfver planket nedåt gatan, den behagligaste ros, man gerna kunde få se. Frisk, blyg och rödkindad, liknade hon en liten rosenknopp, som sträfvar att komma ur sitt ombhölje, för att få plats att lefva, när solstrålen kommer och hviskar: Kom fram! Hastiga och fasta steg närmade sig. Det vackra hufvudet mellan buskarne försvann, med trädgårdsporten lästes upp och slogs igen. Det var borgmästarens Wilhelm, hennes lekkamrat i barndomsåren — ah, hur skönt den unga mön rodnar af stolthet, när hon, hyvilande mot hans arm, lutar hufvudet mot hans skuldra och blickar in i hans ögon! Solstrålen har redan kommit... Hvarje dag, när slottets tornspiror med alla deras gyllene kulor glödde i aftonsolens sista