Dagens Nyheter – 22 februari 1870, sida 2

Huruledes skall en ändamålsenlig skogsskötsel åstadkommas här i landet? Denna fråga utgjorde föremål för öfverläggning vid landtbruksakademiens sammankomst i går afton. Såsom vi redan meddelat, ha hushållningssällskapen yttrat sig häröfver. Det till dem ställda spörjsmålet — kan en tjenlig skogsvård åvägabringas endast på öfvertygelsens väg, eller måste lagstiftningen i någon mån ingripa uti den enskilda hushållningen? — har af 19 sällskap blifvit besvaradt med ett uttalande af den åsigten, att lagstiftningen nödvändigt måste på ett eller annat sätt mellankomma, under det att 6 sällskap förkastat allt ingripande från statens sida i den enskilda skogshandteringen. Vid öfverläggningen i landtbruksakademien uppträdde först generaldirektören Ros; han försvarade den mening, som det mindre antalet af hushållningssällskapen omfattat. Men flera andra talare förfäktade den motsatta åsigten. Landshöfding Almqvist fästade uppmärksamhet på att de 19 sällskapens utlåtande vore att anse såsom ett uttryck af den opinion, som är rådande hos de flesta orters jordbrukande befolkning. Tal. erinrade om att skogsprodukterna utgöra en aktningsvärd del af landets export, och att om skogssköflingen finge ohejdadt fortgå (så hade till ex. afverkningen af ungskog sedan år 1864 mångdubblats), denna för landet vigtiga näringsgren till sist skulle alldeles gå under, hvadan det vore högeligen af nöden, att, medan tid ännu är, göra något för att hindra det onda. FE. d; presidenten Åkerman förklarade sig anse staten ha rätt att, då dess eget bästa sådant kräfver, inskränka den enskildes dispositionsrätt öfver sin egendom, men uti ifrågavarande fall åfrådde han likväl allt lagstiftande af det skälet, att han trodde det vara omöjligt att öfvervaka lagarnes efterlefnad, sedan de en gång väl kommit till stånd. Öech författningar, som strafflöst kunna gäckas, vore alltid i och för sig ett ondt. Jägmästaren Björkman ansåg att efterlefnaden af ett mera allmänt lagstadgande, nog kunde öfvervakas, och prof. Arrhenius, som ingalunda ville inskränka den enskildes rätt, menade att man, utan att göra detta, kunde ålägga skogsegare att efter afverkning bereda återväxt. Äfven hr Odelberg försvarade de 19 sällskapens mening, hvilken också, vid framställd proposition, befanns vara den hos majoriteten af akademiens medlemmar rådande. 10 hushållningssällskaps förslag, att i den blifvande lagen ett stadgande, om skyldighet för skogsegare att så sedan han afverkat, måtte införas, godkändes äfven åf akademien, Ett yrkande om exportförtförbud för mindre: virke, som framställts af 3 sällskap, blef deremot ogilladt, dock först efter votering, hvilken. utföll med 28 röster mot 7,hvilka sednare yoro för åsättandet af lämplig exporttull å s. k. pitprops. Hrr Arrhenius, Raab, Lagerstråle, Björkman, Beck-Iriis, Björnstjerna jAlhqvist och Troiltus motsatte sig såväl försbud som tull; deremot beklagade hr Rydqvist den olycka som drabbade vårt land 1864, ;då det medgafs att fritt exportera äfven mindre virke. I protektionistisk riktning yttrade sig också hrr Odelberg och Falkman: Ett äfvenledes från 3:ne sällskap ingånget förslag om inlösande af skogslös ödemark till -skogsodling godkändes på framställning af prof. Arrhenius, hvaremot akademien efter en kort diskussion temligen enhälligt förkastade 2:ne sällskaps yrkande på förbud mot upplåtande af skogstrakter på viss afverkningstid eller bestämmande af vissa minimi-dimensioner, under hvilka afverkning å dylika trakter ej borde få ega rum. För vidare öfverläggning rörande huskållningssällskapens utlåtanden beslöt akademien åter sammanträda nästa måndag,